Kyrkböckerna är ofta utgångpunkten för personhistorisk forskning men kan också vara användbara när man söker information om ett specifikt hemman. Kyrkoarkiven innehåller kommunionböcker, i vilka befolkningen är uppräknad byavis och hemmansvis. Ofta anges också hemmanets nummer.
Fastän kommunionböckerna i första hand är ett källmaterial som tar upp personerna inom församlingen och socknen, kan materialet även användas för att studera ett och samma hemman för att se vem som står antecknad som ägare eller boende/inneboende på hemmanet under årens lopp. Det kan vara användbart att utgå från kommunionböckerna i de fall då man inte från tidigare känner till vem som bott på hemmanet, eftersom man därigenom får fram namnen på de personerna.
Mantalslängderna ger på ett åskådligt sätt en översikt över vem som bott på hemmanet när. Mantalslängderna är uppgjorda kommunvis och inom kommunen byavis och inom byarna hemmansvis enligt hemmansnummer.
I mantalslängderna får man information om vem som äger hemmanet, familjemedlemmar, andra personer som bor på hemmanet och eventuella torpare, backstugusittare och inhysningar. Ägarbyten framgår också från mantalslängderna. Ibland har uppgifter om samt datumen för köpebrev, fastebrev eller första lagfarten också antecknats i mantalslängderna. Dessa hänvisningar underlättar sökandet efter handlingarna i domböckerna.
För städernas del är mantalslängderna uppgjorda kvarters- och tomtvis.
I domböckerna hittar man lagfarter, fastebrev, inteckningar, tvistemål rörande hemman samt bouppteckningar.
Ansökningarna om lagfart finns i domböckernas protokoll över anmälningsärenden. Som bilagor till den första lagfarten finns köpebrev, gåvobrev, testamenten, sytningskontrakt eller andra handlingar som bestyrker äganderätten och stadgar villkoren för ägarbytet. Lagfarterna ger således information om vem som sålde hemmanet till vem, när och på vilka villkor (mot vilken köpesumma eller motsvarande). Det framkommer ofta också av vem säljaren i sin tur köpt, fått eller ärvt hemmanet och när detta ägt rum.
Fram till år 1932 var man tvungen att ansöka om lagfart vid tre på varandra följande ting (första, andra och tredje uppbudet) innan man beviljades det fastebrev som var beviset på att äganderätten övergått till den nya ägaren. Fastebreven återfinns bland de ordinarie ärendena i domböckerna och gavs oftast ut vid samma ting som den tredje lagfarten. Fastebrevet innehåller uppgifter om när de tre lagfarterna som föregick fastebrevet har beviljats. Från år 1932 behövde man inte längre ha tre uppbud utan det räckte med att en gång ansöka om lagfart.
Bland domböckernas protokoll över anmälningsärenden finns även inteckningar som kan beröra hemmanet. Som bilagor till inteckningarna kan man hitta torparkontrakt och sytningskontrakt. Syneprotokollen över krono- och skattehemman ingår också i domböckerna.
Om en person ägt ett hemman finns hemmanet omnämnt i den bouppteckning som uppgjordes efter att personen ifråga avlidit. I bouppteckningen har hemmanet värderats och från bouppteckningen framgår också den avlidnes arvingar. Boskiftesinstrument har i vissa fall bilagts bouppteckningen och där framgår vem som ärvt hemmanet.
För att hitta materialet i domböckerna behöver du först veta till vilken domsaga och till vilket tingslag den aktuella orten hört under den aktuella tidsperioden. Till din hjälp kan du använda det register som ingår i slutet av Översiktskatalog för Riksarkivet I. Registret omfattar åren 1623–1862 och ger information om till vilken domsaga en viss socken hört under denna tid. Registret finns i elektronisk form på Genealogiska Samfundets i Finland webbplats. Dessutom har alla arkivverkets enheter sina egna register och förteckningar från vilka man får reda på till vilket tingslag och domsaga en ort hört. Hör dig för med jouren vid den enhet du besöker!
När man vet till vilken domsagas arkiv och till vilket tingslag orten hört, hittar man handlingarna i domböckerna på den persons namn som fört ärendet till tinget, alternativt på det datum och under den paragraf ärendet behandlats vid tinget. Exempelvis på den persons namn som köpt hemmanet och som sedan ansökt om lagfart för det. Om man inte känner till varken namn eller tidpunkt är man tvungen att gå igenom domböckerna år för år för att söka efter information. Ärendena är upptagna i domböckerna i den ordning de har behandlats.
I städerna har rådstuvurätten varit den instans som beviljat lagfarter, fastebrev och inteckningar samt förvarat inlämnade bouppteckningar.
Vid en del landsarkiv har det uppgjorts manuella fastebrevskartotek över beviljade fastebrev. Fastebrevskartoteket innehåller uppgifter om när fastebrev beviljats för ett hemman och åt vem och innehåller således referensuppgifter till i vilken dombok fastebrevet hittas. Motsvarande kartotek finns även uppgjorda för lagfarter och bouppteckningar.
Lantmäterikontorens lagfartskartotek över beviljade lagfarter omspänner tiden från 1930-talet och framåt och kan också vara till hjälp. Lagfartskartoteket över registrerade lagfarter är ordnat enligt kommun, by och registernummer. Lagfartskartoteken förvarades först av underrätterna, därefter av lantmäteribyråerna och överförs under åren 2012 och 2013 till arkivverket.
Ibland finns handlingarna rörande ett och samma hemman samlade i ett hemmansarkiv. Hemmansarkiven är privatarkiv där hemmansägarna och -invånarna har bevarat handlingar rörande hemmanet. Många hemmansarkiv har överlåtits till arkivverket, men hemmansarkiv förvaras också vid andra arkivinstitutioner, lokala arkiv, museer eller privat. Arkivhandlingar kan också ha hamnat i enskilda personers eller släkters arkiv.
Hemmansarkiven innehåller handlingar från olika tider och rörande olika personer, med det gemensamt, att alla handlingar berör det aktuella hemmanet. Det finns förutom hemmansarkiv från så att säga vanliga hemman, även herrgårdsarkiv, boställs- och gästgiveriarkiv.
Ett hemmansarkiv kan innehålla i princip vilka handlingar som helst som berör hemmanet i fråga. Handlingarna är ofta grupperade enligt följande: kollegiernas och senatens utslag, hovrättens och lagmansrätternas domar och utslag, utdrag ur häradsrättsprotokoll, länsstyrelsens samt underställda tjänstemäns beslut och övriga handlingar, bouppteckningar, boskiftesinstrument samt testamenten, köpebrev, auktionsprotokoll, hemmanets övriga skifteshandlingar, hyreskontrakt, torparkontrakt, pensionshandlingar, skuldebrev och lånehandlingar, räkenskaper och kvitton, fullmakter och diplom, syneprotokoll samt kartor och ritningar.
I webjänsten Astia är det möjligt att söka efter hemmansarkiv direkt på hemmanets namn eller en del av hemmanets namn. Hemmansarkiven är införda i formen hemmanets namn (hemman, kommun, by), till exempel Murkais (hemman, Vörå, Mäkipää by). Det går också att söka på ortens namn.
Om man vill få en överblick över vilka hemmansarkiv som förvaras vid arkivverket kan man använda Vakkas detaljerade sökning genom att i fältet 4. Arkivbildarklasser – undergrupper välja undergruppen Hemmans-, herrgårds- och byarkiv som finns under rubriken Övriga privatarkiv och privata samlingar. Som resultat får man i alfabetisk ordning fram alla de hemmans-, herrgårds- och byarkiv som förvaras vid arkivverket.
Det finns även annat källmaterial som kan vara användbart när man undersöker ett hemmans historia, av vilka några räknas upp nedan.
Handlingar rörande kronohemman och -torp hittas i kronofogdarnas arkiv (syneprotokoll) och vid länsstyrelsens landskontor (rätten att bo på hemmanet, inlösning av hemmanet/torpet).
Kartor och ritningar placerar in hemmanet i den omkringliggande omgivningen. Vid arkivverket förvaras såväl lantmäteriverkets kartor och handlingar som kartor och ritningar som inkommit till arkivverket med andra myndighetsarkiv (till exempel i behandlingen av ett ärende vid hovrätten) eller med privatarkiv.
Bland lantmäteriverkets kartor och handlingar kan man bland annat hitta storskifteskartor och handlingar. Det äldsta materialet förvaras vid Riksarkivet medan nyare material förvaras vid Lantmäteriverkets centralarkiv i Jyväskylä. En stor del av lantmäteriverkets kartor och handlingar är digitaliserade och tillgängliga i Astia.
Det finns även skattelängder som kan vara användbara när man söker äldre information om ett hemman. En sådan skattelängd är jordeböckerna, som är skattelängder över den skatt hemmanet beskattades med. Jordeböckerna har uppgjorts från och med 1550-talet och ingår i fogde- och länsräkenskaperna. Jordeböckerna är således ett av de äldsta källmaterialen som belyser ett hemmans historia. Hemmansnamnen infördes i jordeböckerna på 1670-talet i Österbotten, 1696 i Egentliga Finland, år 1701 i Tavastland, kring 1830 i Savolax och under den andra hälften av 1800-talet i de östra delarna av Viborgs län. Uppgifter om vem som äger och brukar hemmanen ingår också i jordeböckerna, det var dock inte det centrala, utan fokus låg på att hemmanet betalade sin skatt, inte vilken person som de facto betalade skatten.
Förutom dessa källmaterial lönar det sig också att bekanta sig med byahistoriker, släktböcker och annan litteratur som berör den trakt eller har anknytning till det hemman som man är intresserad av.