Svenska rikets bokföringssystem inom skatteförvaltningen förnyades under Gustav Vasas tid på 1500-talet. Fogdarna skulle årligen skicka de erhållna skattelängderna till Stockholm, där de kontrollerades av Kammarkollegiet som ansvarade för statsekonomin. Det förnyade bokföringssystemet förblev så när som oförändrad fram till 1620-talet. Då indelades riket så småningom i län.
Länsförvaltningen befästes i regeringsformen år 1634, enligt vilken länsstyrelsen kom att bli en del av Kammarkollegiet. I länsstyrelsens landskontor sammansattes årligen två exemplar av räkenskaperna över hela länsstyrelsen. Det ena exemplaret skickades till Kammarkollegiet i Stockholm och det andra exemplaret bevarades i landskontorets arkiv. Denna praxis fortsatte till början av Finlands autonoma tid.
Enligt fredsfördraget i Fredrikshamn skulle alla handlingar rörande Finland överlåtas till myndigheterna i Storfurstendömet Finland. Därmed överlämnades år 1810 en stor del av lokalförvaltningens räkenskapshandlingar till Finland. Dessutom kompletterades samlingen med en del handlingar år 1864. I arkivet bevaras även handlingar, som inte är snävt sett räkenskapshandlingar. De till Finland överlämnade räkenskapshandlingarna från svenska tiden ordnades i två delar: i fogderäkenskaperna, dvs. den äldre räkenskapsserien (1537–1634), och i länsräkenskaperna dvs. den yngre räkenskapsserien (1635–1808).
Länsräkenskaperna består av räkenskapshandlingar som berör Finland mellan åren 1635–1808. Handlingarna har organiserats kronologiskt. Länsräkenskapernas numrering fortsätter från fogderäkenskapernas numrering. Länsräkenskaperna fördelar sig i två huvudgrupper, till serien s.k. allmänna handlingar och till serien egentliga länsräkenskaper.
Allmänna handlingarna innehåller sådana handlingar som berör hela Finland eller flera län. Förutom räkenskapshandlingar, hör bland annat kopieböcker och handlingar rörande Karl IX:s reduktion till denna grupp. Kopieböckerna innehåller huvudsakligen kopior av de kungliga breven, med vilka kronan donerade permanent sina skatteinkomster till bl.a. adelsmän. Till allmänna handlingarna hör även andra kungliga brev som skickades till länsförvaltningen. Handlingar som berör den ryska ockupationsstyrelsen under den stora ofreden mellan åren 1717–1721 hör till länsräkenskapernas allmänna handlingar. Motsvarande handlingar från den lilla ofreden (1742–1743) har anslutits till länens räkenskaper.
Huvuddelen av handlingarna har grupperats länsvis enligt 1600–1700-talets länsfördelning. Handlingarna är för varje läns del ordnade till en kronologisk serie. Till dessa ingår länens årliga landsbok, jordebok och vertifikationsbok eller avkortningsbok och dessutom från och med mitten av 1700-talet framåt mantalslängder.
Till länsräkenskaperna har man lagt till de från Ryssland erhållna räkenskapshandlingar över Gamla Finland, som i huvudsak är likadana som de svenska länsräkenskaperna. De räkenskaperna som Finland erhållit från Kammarkollegiets arkiv, har kompletterats med de motsvarande räkenskaperna från länskontorets arkiv. Detta har lett till att de länskontorens arkiv som bevaras i landsarkiven, innehåller en del luckor. Länsräkenskaperna innehåller inte alla räkenskapshandlingar över Österbotten eller Lappland, eftersom en del av ifrågavarande områden hörde till Västerbottens län fram till år 1809. Ifrågavarande områdens handlingar är bevarade i Sveriges riksarkiv samt i Härnösands landsarkiv. En del av materialet kan användas som mikrofilmer på Riksarkivet.
Länsräkenskaperna bevaras på Riksarkivets enhet på Fredsgatan. Länsräkenskaperna är mikrofilmade och är i forskarens bruk som självbetjäning i mikrofilmsalen. Originalhandlingar ges inte ut till forskare för att trygga bevarandet av handlingarna. Länsräkenskaperna är förtecknade i Astia webtjänsten och arkivförteckningarna 111–117.
Länsräkenskaperna är en central källa i forskning av den svenska tiden. De har en central ställning i forskningar av bosättning och sociala och ekonomiska förhållanden. Med tanke på personhistorisk forskning och släktforskning är de viktiga källor för 1600-talets del, eftersom den kyrkliga folkbokföringen började först senare. Från länsräkenskapernas specialvertifikationer kan man få tag på intressant fakta, t.ex. i bevillningsskattelängderna för beskattning av lyxföremål kan man finna uppgifter om förfaderns användande av snus.
Man kan bekanta sig med fogderäkenskaperna lättast via Astia webtjänsten.
Det finns länsvis sammansatta arkivförteckningar över länsräkenskaperna (siffrorna 111–117) på Riksarkivet (Fredsgatan 17, Helsingfors). I arkivförteckningarna finns det korta beskrivningar av arkivmaterialet. I mikrofilmsalen finns det förteckningar över de mikrofilmade brukskopiorna. För att underlätta användandet av de mantalslängderna som hör till länsräkenskaperna, har man sammansatt ett enskilt kompendium, Förteckning över brukskopior av mikrofilmer av mantalslängder 1634-1808. Riksarkivets översiktskatalog V.
Riksarkivets översiktskatalog I innehåller en redogörelse över länsräkenskaperna samt över länens härad under olika tidsperioder. Ohto Manninens artikel ”Suomen hallintopitäjät vuoteen 1809” (Suku ja tieto 2 (1984)) är ett bra hjälpmedel då man vill få en redogörelse över den gamla sockenindelningen.
Länsräkenskapernas uppbyggnad är rätt så klar. Inom bokföringen fanns det tidvisa och länsvisa skillnader, men räkenskapernas grundstruktur var den samma för varje län. Länens årliga räkenskapshandlingar innehåller räkenskapshandlingen, jordeboken och vetifikationsboken och från och med mitten av 1700-talet mantalslängden. Av dessa är landsboken den egentliga räkenskapen medan de andra handlingarna är verifikationer.
Landsboken innehåller en redovisning över alla områdens samlade skatter, andra inkomstposter och en redogörelse över användandet av inkomsterna. I början av landsboken finns det en kopia av senaste årets balans. Till näst finns det en kapitalräkning, som innehåller ett sammandrag över alla avkomster och deras användande under ett år. Efter detta finns specialräkningar från lantränteriet och andra enheter inom ekonomiförvaltningen.
Utöver detta innehåller landsboken även häradsfogdarnas räkenskaper om ordinarie räntans belopp och användning och belopp av ordinarie räntan. Dessa redovisningar är en central del av landsböckerna och innehåller detaljerad information om alla förkortningarna. Häradfogdernas redovisningar motsvarar de tidigare fogdarnas räkenskaper som tillhör fogderäkenskaperna.
Av de skatter som inte hörde till den ordinarie räntan, såsom av mantalslängderna finns det i praktiken motsvarande redovisningar, men i ett mindre format. Utöver detta innehåller landsboken egna räkenskaper för likvidationer och avkortningar rörande anställningar av tjänstemän.
Jordeboken är den mest centrala inkostverifikationen i länsräkenskaperna. I jordeboken har man antecknat beskattningsgrunderna enligt skattebetalare, i praktiken över varje hemman. De är grupperade enligt socken och by. Från jordeböckerna hittar man information om hemmanets militienatur, skattetal och de utförda skatterna. En specialjordebok skulle sammansättas vart sjätte år och en extraktjordebok över hemmans ungefärliga skatt varje år.
I jordeböckerna antecknade man den skatteskyldiges namn dvs. husets ägare. Denna information förblev i åratal den samma, eftersom ägarens namn kopierades från den senaste jordeboken till den nya. Med tanke på kronans skatteuppbörd var det inte viktigt att anteckna husets just då rådande ägare i jordeboken. För att känna igen den skatteskyldige eller huset räckte det oftast med en föråldrad anteckning av ägaren. Därmed skall man ställa sig kritiskt mot jordebokens givna information om husets ägare.
Hemmansnamnet kom till jordeböckerna över Österbotten under 1670-talet, i Egentliga Finland år 1696, i Nyland och i Tavastland år 1701. I Savolaxs jordeböcker kom husens namn under den autonoma tiden. Hemmansnumren började antecknas i jordeböckerna efter den stora ofreden, i Österbotten år 1725 och i Egentliga Finland, Nyland och Tavastland år 1730. De kolumner som var menade till att beskriva husens natur (skatte- dvs. arvland, kronland och frälsejord) kom till jordeböckerna över Österbotten år 1677, Nyland och Tavastland år 1687, Egentliga Finland år 1693 och över Savolax år 1725. Möjligheten till att köpa kronogodsen som arv blev möjligt år 1725. Anteckningarna om skatteköp av hemmanen uppträdde i jordeboken för Österbottens del år 1728, för Nylands och Tavastahus år 1751 samt i Egentliga Finlands jordeböcker år 1795.
Med undantag av jordeböcker sammansattes alla vertifikationer till vertifikationsböcker som hörde till länens räkenskaper. Revarsaler är skatteförteckningar, som preciserar landsböckernas anteckningar. I förteckningarna förekom det en del förändringar allteftersom man började bära nya skatter. I vetifikationerna ingår det bl.a. mantalslängder, tiondelängder, kvarntullslängder, ödeshemmanlängder, saköreslängder, militiejordeböcker, längderna över gästgiverier och posthemman, längderna över sockenhantverkare och bevillingslängderna eller längderna över skatt på lyxföremål.
Av dessa vertifikationer är mantalslängderna de mest centrala. De förekommer i vertifikationsböckerna fram till mitten av 1700-talet, därefter som särskilda band.
Mantalslängder är på 1600-talet i bruk tagna per kommun gjorda befolkningsregister för erläggande av mantalspenning över landets befolkning inför uppbärandet av mantalspenning. Mantalslängdernas fullständighet växlar enligt tid och län. Närmare information om mantalslängderna får man här.
Länsräkenskaperna innehåller ett hänvisningssystem, som utvisar de sidor där de olika räkenskapsföreningarna återföreningar och de detaljerade specificeringarna finns i räkenskapsboken. Även specialräkenskaperna innehåller sidohänvisningar till de olika verifikationerna i verifikationsboken..Ifrågavarande hänvisningssystem förekommer inte dock alltid. Nedanstående bild visar ett exempel på länsräkenskapernas hänvisningssystem. Bilden är ifrån landsboken över Nylands och Tavastehus län från år 1668. Det är frågan om Hollola härads dagsverksbok. Kolumn 1. är en hänvisningskolumn, som hänvisar till vertifikationsbokens sidor. Kolumn 2. innehåller en förklaring över räkenskapens inkomst. Kolumn 3. är en hänvisningskolumn, som innehåller hänvisningar till landsbokens övriga räkenskaper. Kolumn 4. innehåller information om den betalade summans storlek.