Med bouppteckning avses såväl det tillfälle då en förteckning uppgörs över en avlidnes egendom som själva förteckningen. På basis av bouppteckningen görs arvskifte. Bouppteckningens syfte är att säkerställa arvingarnas rättsskydd. Även arvsskatten grundar sig på bouppteckningen. Den avlidnes arvingar och gode män medverkar i bouppteckningsförrättningen. De gode männen utför boutredningen och utarbetar bouppteckningen.
Bouppteckningarna har sitt ursprung i arvskifteslängder, en slags egendomsförteckningar som utarbetades i samband med arvskiftet. I Finland har sådana bevarats från och med 1400-talet, dock väldigt få och endast från adliga kretsar. Den faktiska bouppteckningen går tillbaka till en hävdvunnen praxis från 1600-talet, enligt vilken en del av den avlidnes egendom skulle betalas till fattigvårdskassan. För att beräkna denna andel upprättades en förteckning över dödsboets tillgångar och skulder.
Gamla bouppteckningar finns bevarade sporadiskt, men från och med 1700-talet ökar antalet bouppteckningar. 1734 års lag införde obligatorisk bouppteckning och stadgade vid vite om förteckning av varje dödsbo. Bouppteckningen skulle enligt lag förrättas inom tre månader efter dödsfallet och sedan skickas till de judiciella myndigheterna.
Lagen kontrollerades dock inte noggrant, så alla dödsbon har inte en bouppteckning. Ibland förrättades de många år eller till och med årtionden efter en persons död. Ibland förrättades ingen bouppteckning överhuvudtaget. Bouppteckningarnas relativa antal började växa i slutet av 1800-talet.
I bouppteckningen skulle den avlidnes fasta egendom, lösegendom, tillgångar och skulder uppges. Bouppteckningarnas struktur var relativt etablerad. Vanligen antecknades tidpunkten för bouppteckningsförrättningen, platsen, deltagarna, den avlidna och hans/hennes dödstid, arvingarna samt förmyndarna för under 21-åriga arvingar. Den avlidnes födelsedatum nämndes dock inte vanligtvis. Egendomen uppräknades i kategorier och i detalj. Slutligen redovisades för tillgodohavanden och skulder. Vanligen nämndes det även hur boet skiftades.
De bouppteckningar, som är i arkivverkets förvar, återfinns vanligen i arkiven för underrätterna och hovrätterna. Dessutom påträffas bouppteckningar i kyrkoarkiv och i mindre utsträckning även i andra sammanhang.
Som regel inlämnades bouppteckningarna till underrätterna, dvs. i städerna till rådstuvurätterna och på landsbygden till häradsrätterna. Adelns bouppteckningar är ett undantag, då de fram till år 1868 inlämnades till hovrätterna. Därefter återfinns även adelns bouppteckningar i underrättsarkiven.
Kyrkoarkiven, dvs. församlingsarkiven, är inte lika viktiga för bouppteckningarnas del som arkiven för de judiciella myndigheterna. I kyrkoarkiven finns bouppteckningar efter sådana personer vars änkor gifte om sig. I dessa fall skulle änkan först bevisa att bouppteckning förrättats efter den avlidna maken/makan och arvingarnas rättigheter på detta sätt tryggats. Som bevis över detta användes vanligtvis dupletter av de bouppteckningar som inlämnats till de judiciella myndigheterna.
En del av de bouppteckningar som förvaras i arkiven för de judiciella myndigheterna och i kyrkoarkiven har mikrofilmats. Dessutom har en stor del av kyrkoarkivens mikrofilmer digitaliserats. Originalen är i sådana fall som regel åtkomstbegränsade för att trygga bevarandet av handlingarna. Även kyrkliga befolkningsregister som är 100 år gamla eller yngre är sekretessbelagda.
Bouppteckningarna innehåller mångsidig information om individers egendom och hemmiljö. För släktforskare och personhistoriker fungerar bouppteckningarna som kompletterande källor till kyrkböckerna och mantalslängderna, då bouppteckningarna ger detaljerad information om personen i fråga.
Bouppteckningarna innehåller även information om den avlidnes arvingar och förmyndarna för arvingar under 21 år. Denna information kan vara användbar om husförhörslängderna och mantalslängderna lämnat luckor i släktträdet.
Utöver detta har bouppteckningarna använts som källa i kulturhistorisk och socialhistorisk forskning och i forskning av etnologi och ekonomisk historia. I bästa fall är bouppteckningarna så detaljerade att de kan användas som källa i forskning av dräkthistoria och bokhistoria.
Erkki Markkanens artikel "Bouppteckningarna i släktforskningens tjänst" i tidskriften Genos och bok Perukirja tutkimuslähteenä ger råd i användandet av bouppteckningar. Markkanen diskuterar även bouppteckningarnas tillförlitlighet.
Det ingår bouppteckningar i ett stort antal arkivbildares arkiv och de återfinns även i olika myndigheters förvar. Minst 50 år gamla bouppteckningar förvaras vanligen i arkivverkets olika enheter som en del av underrätts-, hovrätts- och församlingsarkiven. En del av underrättsarkiven ingår i stadsarkivens samlingar. De bouppteckningar som är under 50 år gamla förvaras i underrätterna och från och med år 1995 i skattekontoren.
Man kan börja söka efter bouppteckningar via Astia webbtjänsten.
Förutom i arkiven för de olika judiciella myndigheterna och kyrkoarkiven återfinns bouppteckningar även som bilagor till gamla domböcker och i mindre utsträckning även i andra samband. Bouppteckningar, i synnerhet från 1600- och 1700-talet, har dessutom utgivits. Det finns en lista över dessa utgåvor i t.ex. verket Tiedonjyväsiä. Asiakirja-aineistojen käyttäjän opas.
I vissa arkivenheter har man upprättat skilda förteckningar eller elektroniska register över bouppteckningarna i enhetens förvar. Dessa förteckningar och register är tillgängliga i enheten i fråga och de gör ofta sökandet av arkivmaterial snabbare. För att hitta en viss bouppteckning måste man vanligtvis känna till den avlidnes namn, dödstid och -ort.
Vanligtvis förvaras bouppteckningen i underrättsarkiven eller i hovrättsarkiven enligt personens sista hemort. Man kan bekanta sig med arkivens förteckningar med hjälp av Riksarkivets e-tjänsten Astia. Arkiven för de olika judiciella myndigheterna bevaras i Riksarkivets och i landsarkivens samlingar i regel enligt arkivdistrikt. Man får reda på förvaringsplatsen i Astia. De olika arkivenheterna har arkivförteckningar i pappersformat över de olika arkiven som innehåller bouppteckningar.
Underrätternas bouppteckningar är mikrofilmade fram till ca år 1860. Hela mikrofilmsamlingen är tillgänglig på Riksarkivet och vissa landsarkiv har mikrofilmer över bouppteckningar från dess distrikt. Jyväskylä landsarkiv har nästan hela mikrofilmsamlingen. I Riksarkivet finns dessutom en skild mikrofilmförteckning över bouppteckningar (609:11 Perukirjat). Information om bouppteckningar från Tornedalen finns dessutom i Riksarkivets mikrofilmförteckning 607:7. Originalen är som regel åtkomstbegränsade för att trygga bevarandet av handlingarna.
Det är inte alltid klart till vilken domsaga, eller till vilken rådstuvurätts eller hovrätts domkrets en viss ort har hört under olika tider. I slutet av Översiktskatalog för Riksarkivet I finns ett register, som anger till vilka domsagor ett visst socken hört åren 1623–1862. Dessutom kan Sirkka Karskelas (1992) förteckning över åren 1623–1940 och den årligen publicerade Finlands Statskalender användas för detta ändamål.
Ifall man redan känner till den rätta judiciella myndigheten, kan man i Astias sök skriva arkivbildares namn, till exempel "Gamlakarleby domsaga". Utav sökresultaten väljs Kokkolan raastuvanoikeus och vidare Kokkolan raastuvanoikeuden arkisto (VMA). Därefter väljer man Serier (Sarjat). Det lönar sig att först kontrollera ifall serien A Diaarit innehåller en underserie för bouppteckningarnas diarier och kort eller om serien B Luettelot innehåller förteckningar över bouppteckningarna.
I exempelfallet väljs serien Ai Perukirjojen diaarit. Genom att sedan välja arkivenheten med de önskade årtalen får man fram information om arkivenheten. Här nämns materialets signum och den förvarande arkivinstitutionen.
Om bouppteckningen är bevarad borde man få reda på handlingens exakta placering i diariet. Ifall diariet och förteckningen fattas väljer man i serien E Saapuneet asiakirjat underserien för bouppteckningarna, i exempelfallet Eb Perukirjat. Genom att välja arkivenheten med de önskade årtalen får man fram handlingens signum. Ibland finns även en företeckning över bouppteckningarna i själva bokbandet. Förutom i de egentliga serierna kan bouppteckningar även påträffas som bilagor till lagfartsbeslut.
Om en änka gifte om sig, kan man även hitta en duplett av den avlidna makans/makens bouppteckning i arkivet för den församling, som änkan tillhörde då hon/han gifte om sig.
Ifall man redan känner till den rätta församlingen, får man fram denna med hjälp av e-tjänsten Astia med församlingens namn, t.ex. "Karjaan seurakunta". Bland sökresultaten väljs Karjaan seurakunta och vidare Karjaan seurakunnan arkisto och sedan Serier (Sarjat). Under serien I Väestörekisteriarkisto (Befolkningsregisterarkivet) väljs underserien för bouppteckningarna, som i exempelfallet är I Jee Perukirjat.
I vissa fall (särskilt i arkiven för de ortodoxa församlingarna) har bouppteckningarna ingen egen underserie, utan de förvaras bland handlingarna rörande äktenskap, lysning och vigsel. I underserien som innehåller bouppteckningarna väljer man de önskade årtalen och därefter får man fram information om själva arkivenheten. Här nämns handlingens signum och den förvarande arkivinstitutionen.
Arkivverket har kopior, främst som mikrofilm , av de kyrkliga befolkningsregisterhandlingarna som är äldre än hundra år. Alla mikrofilmer i samlingen är tillgängliga på Riksarkivet. Information om mikrofilmerna i landsarkiven fås via Riksarkives hemsida (förteckningarna är främst på finska).
Största delen av materialet har även digitaliserats. På arkivenhetsnivå finns i dessa fall en länk Materialet finns i digitalarkivet. Originalen är i sådana fall som regel åtkomstbegränsade för att trygga bevarandet av handlingarna. Även kyrkliga befolkningsregister som är 100 år gamla eller yngre är sekretessbelagda.
Bouppteckningar behandlas även i många böcker om släktforskning.