En domsaga var häradsrättens ämbetsverk och det område inom vilket häradshövdingen utövade domsrätt. Häradsrätterna var allmänna underrätter på landsbygden och i de s.k. nya städerna, som grundats efter år 1959. I de s.k. gamla städerna var rådstuvurätterna allmänna underrätter. Systemet med två underrätter härstammade från medeltiden. I samband med domstolsreformen år 1993 förenades härads- och rådstuvurätterna till tingsrätter.
Häradsrätten satt ting enligt landets rättskipningsdistrikt, i de s.k. häraderna. Ett härad bestod av en eller flera socknar, medan en domsaga bildades av ett eller flera härad. Den av 12 lokala representanter sammansatta nämnden (de s.k. tolvmännen) dömde tillsammans med häradshövdingen. Man höll årligen fyra ting fram till slutet av 1500-talet. Därefter skulle häradshövdingen enligt lag hålla årligen tre ting i vart och ett av häraderna. Under 1700-talet började man sitta ting enbart två gånger i året, även om man ibland satt s.k. extraordinarie ting. Från och med år 1981 var häradsrätterna verksamma året runt.
I häradsrätten behandlades länge ärenden rörande både rättsvård och administration. På 1700-talet började de administrativa frågorna allt oftare behandlas på sockenstämmor eller av förvaltningsmyndigheterna. I häradsrätten behandlades alla mål förutom allvarligare brott, vars behandling började genast i hovrätten. Om man inte var nöjd med häradsrättens beslut kunde man appellera över beslutet till en högre rättsinstans. Fram till år 1868 dömde lagmansrätten i andra instans. Ifrån lagmansrätten kunde man vidare appellera till hovrätten.
Efter grundandet av Åbo hovrätt år 1623, skulle underrätterna enligt order skicka renskrivna, dvs. renoverade domböcker till hovrätten för granskning. De renskrivna duplikaten skickades till hovrätten, medan originalprotokollen, dvs. konceptdomböckerna, förblev i underrätternas egna arkiv.
Det ryska rättssystemet och dess domstolar var i bruk i Gamla Finland under åren 1784–1797.
Domsagornas arkiv bevaras på arkivverkets olika enheter. Arkiven innehåller handlingar till följd av häradsrätternas verksamhet. Arkiven innehåller bl.a. diarier, förteckningar, protokoll, brevkopior och inkomna handlingar. De viktigaste handlingarna är protokollen, dvs. domböckerna. Både häradsrättens och rådstuvurättens originalprotokoll kallas för konceptdomböcker. Alla renskrivna protokoll, dvs. de renoverade domböckerna, ingick från början i hovrätternas arkiv. Idag uppgör de renoverade domböckerna från de olika rättsmyndigheter sina egna samlingar, som bevaras på Riksarkivet.
I domsagornas arkiv finns inbundna domböcker fram till 1970-talet. I slutet av 1970-talet slutade man föra protokoll i tviste- och brottmål. Sedan dess insamlades alla handlingar från ett ärende till en akt och besluten bildade sin egen serie.
Andra viktiga handlingar i domsagornas arkiv är t.ex. bouppteckningarna, konkurshandlingarna och syneprotokollen.
Innehållet i de flesta domsagoarkiven börjar inte förrän på 1700-talet och även handlingsserierna från 1800-talet innehåller ofta luckor. Domsagornas arkiv innehåller mycket lite material från 1600-talet. Det renoverade domboksmaterialet från 1600-talet har å sin sida lidit betydande förluster i eldsvådor.
Häradsrättens handlingar är en viktig källa i forskning av t.ex. rättsväsendet, kulturhistoria eller ekonomisk historia. Dessutom är domsagornas arkiv viktiga källor i släktforskning. Domböckerna från 1600- och 1700-talet används mest, eftersom det i allmänhet finns begränsat med källmaterial från denna period.
I domböckerna kan man hitta information om olika administrativa mål, tviste- och civilmål samt brottmål på en viss ort. Domböckerna innehåller även rikligt med personhistorisk information. Häradsrätternas domböcker från 1600-talet och från början av 1700-talet är särskilt mångsidiga, eftersom de innehåller ärenden rörande både rättsvård och administration. Domböckerna från den tiden är även rätt detaljrika. I domböckerna från första hälften 1600-talet nämns vanligen de berörda personernas namn och ort, vanligen nämns även personens sociala status.
De rättsliga sammanträdena är genomgående uppbyggda enligt samma modell och därmed följer uppläggningen av varje ting en bestämd ordning. Varje härad och ting börjar i domboken med en inledning. I ingressen presenteras när sammanträdet äger rum, vem som är närvarande och i vilken socken sammanträdet försiggår. Därefter presenteras den sittande nämnden med en lista över nämndemännens namn och ort. Därpå följer själva rättsmålen, med information om behandlat ärende, utsagor och rättens beslut.
Under andra hälften av seklet är protokollen detaljrikare i frågan om parternas utlåtanden och besluten. Under den senare hälften av 1700-talet blir domböckerna allt formellare, både vad gäller form och stil.
En släktforskare hittar information om ekonomiska ärenden i häradsrättens handlingar. Man hittar information om släktskapsförhållanden normalt i handlingarna rörande arvsärenden och i bouppteckningarna. Ifrån lägersmålsbrotten kan man få tilläggsinformation om fadern till ett oäkta barn, då fadern vanligen inte nämns i kyrkböckerna.
Det är värt att notera att de ursprungliga domböckerna är fullständigare än de renoverade, eftersom t.ex. bilagor saknas ifrån de renoverade domböckerna. Man hittar därmed bilagorna endast i de ursprungliga, dvs. konceptdomböckerna, om dessa bevarats. Skillnaden mellan koncepten och renovationerna ökade med tiden, och så småningom började man utelämna från renovationerna t.ex. vidimationer av dokument, bouppteckningar samt från och med 1700-talet även protokollsutdrag.
Efter år 1864 hittar man i renovationerna endast de ärenden som behandlar frågor rörande ägande och fast egendom, ägogränser, jorddelning, arv samt bouppteckning.
På arkivverkets olika enheter förvaras material från domsagorna som är 40–50 år gamla eller äldre. Arkiven är fördelade på Riksarkivets olika verksamhetställen. Man kan bekanta sig med arkivens placering och innehåll via Riksarkivets e-tjänsten Astia. Även Översiktskatalog för Riksarkivet I och Översiktskatalog för landsarkiven I–V kan vara till nytta. Dessutom hittar man information om de olika arkiven i arkivförteckningarna, som är tillgängliga på enheten där ett visst arkiv förvaras.
De renoverade domböckerna förvaras på Riksarkivet. Man får information om dessa i Astia, i Översiktskatalog för Riksarkivet I och i arkivförteckningarna 205 och 229.
Domböckerna från tiden före år 1809 och häradsrätternas renoverade domböcker från 1600-talet har digitaliserats.
Då man söker information om en viss person eller ett visst område måste man först få reda på vilken domsaga området tillhörde. Med hjälp av registret i slutet av Översiktskatalog för Riksarkivet I får man reda på vilken domsaga en viss socken tillhört under åren 1623–1862. Detta register finns även i elektronisk form på webbplatsen för Genealogiska Samfundet i Finland. Även Sirkka Karskelas (1992) förteckning över åren 1623–1940 och Finlands Statskalender kan användas som hjälpmedel.
Från och med 1700-talet är domböckerna fördelade i två delar: i ordinarieärenden, dvs. tviste- och brottmålen samt i anmälningsärenden. Bl.a. lagfartsärenden, inteckningsärenden, förmynderskapsärenden och äktenskapsförorden räknades som anmälningsärenden.
På grund av materialets omfång är utnyttjandet av domböcker förbunden med svårigheter. Systemet med diarier togs i bruk först år 1978, men här hittar man vissa hjälpmedel för användandet av äldre domboksmaterial. Ett av dessa är dombokskartoteket Tuokko, som även kan användas via Astia. Varje enhet har sina egna förteckningar och register så det lönar sig att diskutera frågan med jouren i forskarsalarna.