Generalregistret över bosättningen i Finland (GBF) är en materialsamling med information om landsbygdens gårdar och folk, med kronans räkenskapsböcker som källa. I generalregistret finns det uppgifter i huvudsak om västra Finland, och största tidsspannet täcker åren 1539–1809.
Till grund för generalregistret ligger författaren, översättaren och teatermannen Jalmari Finnes (1874–1938) omfattande genealogiska arbete. Finne började med att forska i Kangasalasläkter, troligen kring 1906, och hans nästa mål var att samla in fakta och göra upp register över tavastländska släkters bosättning. Han planerade också att bilda en omfattande organisation, Hämeen huone, för släkternas medlemmar, men den planen förverkligades inte. Däremot breddades forskningsprojektet.
I början samlade Finne in informationen själv, senare tillsammans med en arbetsgrupp. Först finansierade han också verksamheten själv, men från och med 1925 fick han stöd utifrån för sitt arbete. Från 1929 finansierade riksdagen projektet och Finne och hans medhjälpare arbetade under Statsarkivets (nuvarande Riksarkivet) överinseende. Då utvidgades insamlingsarbetet till att omfatta hela landet, och materialsamlingen fick namnet ”generalregistret över bosättningen i Finland”.
Det var meningen att generalregistret skulle omfatta åren 1539–1809, det vill säga en tidsperiod från den första jordeboken till slutet av den svenska tiden. Då arbetet med generalregistret avbröts 1976, förblev registreringsarbetet både geografiskt och tidsmässigt ofullbordat. Trots detta och vissa tillförlitlighetsproblem, har generalregistret visat sig vara ett värdefullt redskap för forskningen.
Som källor för registren över de äldsta uppgifterna i generalregistret, det vill säga förteckningar som rör åren 1539–1633, användes fogderäkenskapernas skattelängder. Till en början användes främst jordeböcker (längder över uppburen jordskatt) och senare dessutom tionde- och ödeslängder, några förteckningar över soldater och silverskattelängder.
Fogderäkenskaperna slutar 1634 och följs av länsräkenskaperna, som delvis innehåller samma skattelängder som fogderäkenskaperna. Vid det här laget blev uppgifterna i jordeböckerna dock mera ofullständiga såtillvida att det inte alltid kom fram vem som var den egentliga husbonden. År 1634 började mantalspenning uppbäras och mantalslängder togs i bruk, i vilka det kom fram vem som verkligen bodde på gården. När det gäller åren 1634–1713, användes länsräkenskapernas skattelängder som faktamaterial för generalregistret, men istället för jordeböckerna blev mantalslängderna nu viktiga. Från tiden för den stora ofreden saknas uppgifter i generalregistret. Under en tidsperiod som sträcker sig från kring 1722 till 1809, användes först bara mantalslängder som källor, men senare kompletterades registren med information från jordeböckerna.
Generalregistret över bosättningen i Finland består av handskrivna inbundna böcker som är uppgjorda sockenvis. Böckerna innehåller allmän information om gårdar och folket på gårdarna. Allt som allt innefattar böckerna ungefär 180 000 uppslag med faktamaterial. Materialet finns att tillgå som mikrofilmade och digitaliserade handlingar och är då fritt tillgängliga. De ursprungliga böckerna har en åtkomstbegränsning.
Geografiskt täcker materialet i generalregistret de historiska landskapen Tavastland, Satakunta och Egentliga Finland, största delen av landskapet Nyland och Österbottens sydliga delar. Från Österbottens nordliga delar finns Kemi storsocken med, men från Savolax – och hela östra Finland – endast Jockas. Det östfinska faktamaterialet i jordeböckerna från 1500-talet konstaterades nämligen vara problematiskt i relation till generalregistrets behov. Man har konsekvent samlat in endast uppgifter om landsbygdsbefolkningen. Uppgifter om befolkningen i städerna har tagits ur Åbos och Helsingfors mantalslängder från 1700-talet och ur Nystads mantalslängder från 1600- och 1700-talet.
Tidsmässigt var det tänkt att generalregistret skulle omfatta åren 1539–1809, men målet uppnåddes enbart för Tavastlands och Satakuntas del. För de övriga landskapens del blev tidsperioden kortare. Till exempel finns det endast uppgifter om Kemi storsocken från tidsperioden 1620/35–1713.
I Generalregistret över bosättningen i Finland. En handledning finns ett sockenregister (namnen på finska) och en karta över de områden som ingår i generalregistret.
I början av projektet insamlades och ordnades registeruppgifter för tidsperioden 1539–1713 i två skeden. Först sammanställdes uppgifterna i s.k. konceptregister. Därefter granskades uppgifterna, som fåtts ur olika källor, och jämfördes med varandra, och slutligen lades alla uppgifter om en bestämd gård ihop. På det sättet uppstod de s.k. renoverade registren.
Såväl konceptregistren som de renoverade registren ordnades sockenvis, men de följde inte samma sockenindelning. Konceptregistren följde fogderäkenskapernas administrativa sockenindelning. I de renoverade registren följdes i princip den kommunindelning som gällde vid tidpunkten för upprättandet. I de ursprungliga skattelängderna nämns namnet på gårdarna regelbundet först från och med slutet av 1600-talet eller början av 1700-talet. Därför innehåller konceptregistren bara förnamn och patronymikon. I de renoverade registren lades också gårdens namn till i samband med husbondens namn redan i uppgifterna från 1500-talet.
Efter inledningsfasen sammanställdes registren i ett moment, och resultatet blev konceptregister som till sin uppläggning är ett mellanting mellan de ursprungliga konceptregistren och de renoverade registren. Största delen av dessa register följer en indelning i skattesocknar, men några är indelade i kyrksocknar.
Generalregistret över bosättningen i Finland är ett viktigt hjälpmedel vid såväl släktforskning som övrig personforskning och lokalhistorisk forskning. Generalregistret har också använts vid utfärdandet av släktgårdsdiplom till dem vars gård tillhört samma släkt i minst 200 år. Huvudvikten i registret är lagd på perioder då det finns endast få källor med personhistoriska uppgifter. I synnerhet på 1700-talet börjar kyrkböckernas och bouppteckningarnas antal småningom växa, och generalregistrets betydelse minskar.
I generalregistret finns det uppgifter om personer som har ägt och odlat mark samt betalat jordskatt eller någon personlig skatt. Registret kan innehålla gårdens namn och namnen på dem som bott där, storleken på gården, jordnatur, plats i indelningsverket och delvis också andra beskattningsuppgifter. Även personernas släkt- eller anställningsförhållanden kan komma fram i registren. Mängden information varierar dock.
På ett uppslag i registret kan det finnas uppgifter som samlats in från upp till 36 volymer och 73 skattelängder. Därför kan generalregistret i bästa fall hjälpa dig som forskar väldigt mycket i ditt arbete. Det var emellertid en utmaning att kombinera uppgifterna från olika skattelängder, och de som upprättade registret gjorde också feltolkningar. Fel är väldigt vanliga i uppgifterna från sydöstra Tavastland och Jockas. Att studera litteratur om generalregistret kan hjälpa dig vid användningen av registret. Det är också nödvändigt att granska uppgifterna i de ursprungliga källorna, i till exempel domböckerna, om det är möjligt. Tillförlitlighetsproblemen behandlas till exempel i Ulla Koskinens rapport Suomen Asutuksen Yleisluettelon käytettävyys digitointia silmällä pitäen och i Anneli Mäkelä-Alitalos publikationer om generalregistret.
Jalmari Finnes materialsamling stöder användningen av faktamaterialet i generalregistret. Materialsamlingen består av ett personkartotek med uppgifter ur vissa församlingars historieböcker från svenska tiden, utdrag ur militära handlingar, ett bouppteckningsregister och utdrag ur domböcker. I Riksarkivet finns också ett arkiv efter Jalmari Finne med korrespondens och handskrifter. Tammerfors stadsarkiv har ett arkiv efter Jalmari Finne vilket innehåller släktforskningsmaterial och övrigt material samt arkiven efter Jalmari Finnes minnesfond och Jalmari Finnen säätiö.
Du kan använda generalregistret över bosättningen i Finland i webtjänst Astia och i form av mikrofilmer i arkivverkets olika enheter. De ursprungliga registervolymerna förvaras på Riksarkivet Helsingfors, men de har en åtkomstbegränsning.
En mera exakt presentation och egentliga förteckningsuppgifter finns i Generalregistret över bosättningen i Finland. En handledning (1975) av Eljas Orrman.
På Genealogiska samfundets i Finland webbsida ser handledningen inte till det yttre ut som den ursprungliga handledningen, men innehållet är i ett behändigt bläddringsformat.
Inskrivningen i generalregistret har gjorts med färgkoder, men på mikrofilmerna syns de olika färgerna bara som olika nyanser av grått. I Astia syns färgerna väldigt tydligt, varför det är skäl att i första hand använda detta material.
Du får fram generalregistret via Astias sök, om du till exempel skriver in ”asutuksen yleisluettelo” som sökord.
I varje delregister i generalregistret finns det uppgifter om en viss socken under en viss tidsperiod. Uppgifterna är ordnade byvis och vidare gårdsvis. I sockenlistan väljer du en viss socken och ett visst tidsomfång för att se en förteckning över byarna i socknen. När du väljer sidnumret efter byns namn, kan du studera uppgifterna om byn i generalregistret. Du ska i princip också kunna söka direkt på socknens namn i Astias sök (fungerar inte så bra).
I Astia kommer det inte fram direkt i delregistren om ett visst register är ett ursprungligt konceptregister, ett renoverat register eller ett konceptregister som uppstått i ett senare skede. Om det inte finns uppgifter om en viss socken från en viss tidsperiod i mer än ett register, är det frågan om ett konceptregister som uppstått i ett senare skede. Om uppgifterna från en viss period däremot finns i två register, kan du avgöra vilket slags register det är utifrån anteckningarna. Konceptregistren kännetecknas ofta av korrekturmärkning av olika slag, och där nämns främst personernas namn (gårdarnas namn kan finnas som korrekturmärkning). De renoverade registren är prydligare och upptar oftast också gårdarnas namn. Som exempel kan nämnas konceptregister och det renoverade registret över Herttuala by i Kangasala socken under tidsperioden 1635–1654.
På ett uppslag i generalregistret finns det uppgifter om 1–4 gårdar från samma by under en 20-årsperiod. Uppslaget är uppdelat i 20 spalter, en spalt för varje år. I varje spalt nämns först hushållets huvudman och sedan hushållets övriga medlemmar. Familjeförhållanden anges i förhållande till huvudmannen det vill säga husbonden. Uppgifter om familje- och anställningsförhållanden och skatteuppgifter anges med förkortningar. I Generalregistret över bosättningen i Finland finns en förteckning över de allmännaste förkortningarna som använts. Om en uppgift redan antecknats en gång på ett uppslag och därefter förblivit oförändrad, markerades detta med en bock i spalterna för de följande åren.
Uppgifter från olika typer av källor, har antecknats med olika färg i registren. Färgerna varierar en aning i registren, och förklaringarna till färgerna finns i de ursprungliga volymerna. Det finns dock inga förklaringar i Astia. Färgkodningen fungerar i huvudsak på följande sätt:
På Riksarkivet Helsingfors, finns ett ortvis ordnat kartotek över generalregistret. Du som forskar i Astia kan emellertid söka direkt på socknens namn (på finska) i Astia. I Generalregistret över bosättningen i Finland. En handledning finns en ”Förteckning över år 1939 existerande kommuners förekomst i generalregistret över bosättningen i Finland år 1974” (ortnamnen på finska). Anneli Mäkeläs (senare Mäkelä-Alitalos) publikation Suomen asutus 1560-luvulla. Kyläluettelot är till hjälp då du vill få reda på till vilken förvaltningssocken en viss by hörde när skattelängderna gjordes upp. Ytterligare anvisningar om hur du använder generalregistret över bosättningen i Finland finns till exempel i Anneli Mäkelä-Alitalos artikel "Suomen asutuksen yleisluettelo ja sen tulkinta".