Lotta Svärd var en frivillig kvinnoorganisation som verkade till förmån för Finlands försvar. Officiellt verkade den åren 1920–1944. Kvinnlig försvarsverksamhet pågick i liten skala inom skyddskårerna redan 1917. I slutet av år 1918 började man fundera på stadgar och föreningsform. Som förebild för de lokala Lotta Svärd-föreningarna och deras stadgar tjänade den svenskspråkiga skyddskårens Lotta Svärd-avdelning nr 1, vilken bildades i Helsingfors i januari 1919. Namnet fick föreningen ur J.L. Runebergs dikt ”Lotta Svärd” i Fänrik Ståls sägner.
Innan år 1919 var till ända hade omkring 200 Lotta Svärd-avdelningar bildats. Kvinnornas iver att organisera sig påverkades särskilt av skyddskårens överbefälhavare överste Georg Didrik von Essens upprop i sin dagorder i augusti om bildandet av Lotta Svärd-föreningar inom skyddskårerna. De många lokalavdelningarna hade sina egen stadgar och sin egen praxis, vilket innebar att en viss oreda uppkom när uppgifterna skulle skötas. I maj 1920 bildades en riksomfattande Lotta Svärd-organisation med gemensamma men ganska allmänt hållna stadgar. I september samma år infördes Lotta Svärd i föreningsregistret, men det första distriktsmötet hölls först 1921. Föreningens verksamhet var i början sporadisk, eftersom åsikterna om stadgarna gick isär.
Stadgarna ändrades redan i april 1921 och fick sin slutliga utformning 1925. Man måste ansöka om medlemskap, och den som var med kunde bli antingen aktiv eller passiv medlem. Lottorna hade olika uppgifter och indelades i fältlottor och underhållslottor. Fältlottorna skulle vara friska, praktiskt lagda och sedan de avlagt sitt lottalöfte alltid beredda att rycka ut när larmet gick. Underhållslottorna kunde ha utbildning eller yrkeskunskap på ett visst område, men de blev inte utsedda eller reserverade till någon bestämd arbetsuppgift.
Lotta Svärd-organisationen indelades i tre nivåer. Högst upp i hierarkin fanns centralstyrelsen och under denna verkade distrikts- och lokalavdelningarna. På landet kunde lokalavdelningarna vara indelade i byavdelningar, vilka motsvarade skyddskårerna. Distriktsindelningen motsvarade skyddskårernas distriktsindelning till största delen.
Lottorna ansvarade under krigsåren för förplägnaden av befästningstrupperna. Verksamheten organiserades av gränsbyrån. Platsen där gränsbyrån låg varierade med befästningsarbetet, och 1941 hade åtta andra gränsbyråer utöver huvudbyrån inrättats.
Redan från början hade man i föreningens stadgar beaktat möjligheten att lottorna kunde behöva tjänstgöra under krigstid. Under vinter-, och fortsättningskriget utnyttjades också denna möjlighet. Statsrådet upplöste Lotta Svärd-föreningen i november 1944, eftersom den hade ett nära samarbete med skyddskårerna, vilka ansågs som fascistiska organisationer. Enligt fredsavtalet skulle alla fascistiska organisationer upplösas. Med en liten stadgeändring bildades Vårdstiftelsen för Finlands Kvinnor, vars syfte var att hjälpa de barn och kvinnor som lidit av kriget.
I de första stadgarna fastslogs att syftet med Lotta Svärd-organisationen var att hjälpa skyddskårerna med bland annat hälsovård, matlagning, anskaffning av medel och tillverkning av utrustning. I stadgarna från 1921 nämns också syftet att höja folkets moral. Stadgarna förnyades även 1941.
Lotta Svärd-organisationen hade en mångsidig verksamhet. Den innefattade utbildningen av lottor, publikationsverksamhet, arbetet bland flicklottorna samt fri aktivitet såsom sport och musik. Verksamheten grundade sig på en noggrann sektionsindelning. Den indelades från början i sanitetssektionen, fältkökssektionen och utrustnings- och insamlingsektionen. Organisationens tillväxt och förhållandena under kriget gjorde att sektionsindelningen kompletterades och ändrades. Nya lottor placerades i sektionerna utifrån sina färdigheter.
Sanitetslottorna fick en sex månaders grundutbildning och därtill fortbildning. De verkade till största delen på sjukhus och hjälpte sjuksköterskorna. Den största enskilda operationen som lottorna utförde, var att de utrustade fältsjukhusen under kriget.
Fältkökssektionen var den största sektionen och verksamhetsfältet var både synligt och brett ända från början. Fältkökslottorna deltog i bespisningen till exempel under repetitionsövningar, på sjukhusen och under befästningsarbeten. Dessutom bedrev de kantinverksamhet nära fronten.
Utrustningslottorna hörde till utrustningssektionen och deras uppgift var att tillverka och underhålla utrustningen. Utrustningslottorna upprätthöll upptagningshem nära fronten för de soldater som skulle hem på permission.
Insamlings- och kanslisektionen svarade för att anskaffa medel och att värva yrkeskunniga kontorister till staberna och vårdanstalterna. År 1941 delades sektionen in i insamlings- och underhållssektionen samt kansli- och förbindelsesektionen. Kansli- och förbindelsesektionen var den näststörsta sektionen mot slutet av kriget. Kanslilottorna jobbade på kontor, medan förbindelselottorna å sin sida ansvarade för uppgifter inom bland annat telegraf- och radioverksamheten. Luftbevakningslottorna höll utkik efter fiendeplan i till exempel kyrktorn.
Arbetsuppgifterna avvek från de andra lottornas arbetsuppgifter och var även farligast. Strålkastarlottorna utbildades 1944 för att ersätta manskapet i strålkastarsektionen i Helsingfors. Förutom lottautbildningen fick de annan krigsutbildning och fick lära sig att hantera vapen, vilket man motiverade med dyra apparater och faran för desanter. Strålkastarlottorna var de enda som hade stridsansvar. De befriades från tjänsten 30.9.1944.
Mer detaljerad information om organisationens verksamhet kan du hitta i litteraturen om Lotta Svärd. När du vill bekanta dig med lokalavdelningarnas verksamhet kan du studera till exempel historiker över lottorna och skyddskårerna på orten.
Arkivet efter Lotta Svärd innehåller i regel handlingar från åren 1920–1944, men i viss mån har det bevarats material också från den mera informella verksamheten, från och med 1918. Arkivet delas i praktiken in i tre serier, det vill säga i centralstyrelsens, distriktens och lokalavdelningarnas material. Räkenskapshandlingarna bildar dessutom en egen serie. En del material om enskilda individer (t. ex. läkarintyg) har en åtkomstbegränsning.
Centralstyrelsens arkiv innehåller material av mångahanda slag, såsom protokoll och verksamhetsberättelser samt handlingar om insamlings- och publikationsverksamheten. Distrikten har också rapporterat till centralstyrelsen om sin verksamhet. I distriktsbyråernas arkiv finns förutom protokoll och verksamhetsberättelser bland annat korrespondens, handlingar om sektionernas verksamhet samt material om kursverksamheten och verksamhet som rör flicklottorna. Speciellt i lokalavdelningarnas arkiv finns det gott om personregister och medlemsförteckningar över lottorna. Materialet är ändå inte jämnt fördelat, det finns fler handlingar i en del avdelningars arkiv och bara enstaka i andra. Dessutom fanns det 39 lokalavdelningar i Helsingfors, men vilka deras verksamhetsområden var är oklart.
Även privatpersoner har överlämnat material om Lotta Svärd. Sådant material har placerats i en egen samling, ”Pikkukokoelmat”. I Pikkukokoelmat finns bland annat handlingar som rör verksamheten i Uleåborgs distrikt, utöver det material som finns i Lotta Svärds eget arkiv. Dessutom finns Lotta Svärds långvariga ordförande, Fanni Luukkonens, fotografier i Pikkukokoelmat.
I Lotta Svärds arkiv kan man hitta information som rör många olika ämnen. De som forskar i personhistoria kan få uppgifter om enskilda lottor med hjälp av arkiven. Det finns ändå inte likadana informativa stamkort över lottorna som det finns över soldater, utan informationssökningen innebär i regel att man går igenom personregister och medlemsförteckningar.
Centralstyrelsens arkiv är bra om man vill forska i Lotta Svärd-föreningens verksamhet ur ett bredare perspektiv. Självklart erbjuder även distriktsavdelningarnas handlingar intressant information. Vissa lokalavdelningars material innehåller också handlingar efter de byavdelningar som verkat på landsbygden, och en del av dem bevaras som skilda dokumenthelheter. Man kan alltså även forska lokalt. Materialet är ofta ordnat enligt innehåll, det vill säga handlingar om en bestämd sektions verksamhet finns i samma kartong.
Något som påverkar användningen av arkiven, är att materialet inte är så exakt beskrivet i arkivförteckningarna. Lokalavdelningarnas arkiv är av väldigt olika omfång, och det är svårt att på förhand fastslå i vilken lokalavdelnings arkiv det till exempel finns omfattande personregister.
Du kan forska i Lotta Svärd-organisationens arkiv på Riksarkivets filial i Sörnäs. Genom Astia webtjänsten kan du bekanta sig med arkivförteckningen. Arkivet är indelat i tre serier: A Keskusjohtokunta (Centralstyrelsen), B Piiriosastot (Distriktsavdelningarna) och C Paikallisosastot (Lokalavdelningarna). Alla distriktsavdelningars material finns i samma arkivförteckning, likaså lokalavdelningarnas handlingar. Räkenskapshandlingarna bildar en egen serie (D), men i praktiken hör de alltid samman med någon av serierna A-C.
I sökresultatet syns även samlingen Pikkukokoelmat, som anknyter till Lotta Svärd (t.ex. Pk 1234), och det material som fått ett ankomstnummer (t.ex. T 56789). Det kan även finnas hänvisningar till detta i arkivförteckningen. Du kan också söka på ortnamn, varvid du får alla arkiv från orten i fråga som sökresultat oberoende av arkivbildare.
Ett arkiv som hör till Lotta Svärds arkiv är till exempel Viipurin hoitokunnan arkisto. Materialet hittas med arkivsignumet "T 19754". Arkivet innehåller material efter Viborg distrikt och dess förvaltningsnämnd, såsom lokalavdelningens brev och medlemsuppgifter.
Vissa av handlingarna i arkivet, såsom läkarintyg, har en åtkomstbegränsning.
När du söker information om enskilda personer är det mest sannolikt att du hittar information om lottor som varit på kommendering. Det underlättar om du har viss bakgrundsinformation om lottornas arbetsuppgifter eller verksamhetsplats. Om det inte finns några uppgifter om kommenderingsplatsen eller arbetsuppgifterna, kan du avgränsa sökningen till exempelvis lottans bostadsort eller, vid behov, distrikt.
När du söker uppgifter om enskilda lottor kan till exempel kartoteket i A-serien över lottor som varit på kommendering, Rajatoimiston kortisto komennuksella olleista lotista, vara till hjälp, även om det inte är fullständigt. Kartoteket är i alfabetisk ordning. I arkivet efter staben för luftstridskrafterna finns ett skilt kartotek över luftbevakningslottorna, som hittas i Astia med arkivsignumet "T 20439". Ett motsvarande kartotek över förbindelselottorna från åren 1941–1944 hittas å sin sida i arkivet efter Högkvarterets förbindelseavdelning med arkivsignumet "T 20873".
Du kan hitta tilläggsinformation om en lotta som deltagit i fronttjänst, såvida denna har ansökt om fronttjänsttecken. Ansökningar och beslut om fronttjänsttecken bevaras på filialen i Sörnäs. För att kunna hitta rätt ansökan behöver du dess nummer. Du kan få reda på numret genom att höra dig för hos försvarsministeriets kommunikationsenhet per telefon till 09-160 88136. Du måste veta vilken födelsetid och vilket namn den sökta personen uppgett när hon ansökt om fronttjänsttecken. Av ansökan kan du få reda på vilka uppgifter lottan tjänstgjort i och när. I samband med beslutet kan det finnas en kortfattad utredning som krigsarkivet gjort om detta och hänvisningar till andra handlingar.
I kartoteket över identitetsbrickor kan man hitta information om lottorna, men även information om andra kvinnor som deltagit i kriget. Kartoteket är ordnat efter namn i alfabetisk ordning. Här finns det information bara om personer som någon gång fått en identitetsbricka.
Information om de lottor som varit medlemmar eller haft förtroendeuppdrag i någon lokalavdelning kan du hitta i lokalavdelningens medlemsförteckningar ifall de bevarats. Det borde också finnas antecknat i lokalavdelningens protokoll när personen har godkänts som lotta eller för förtroendeuppdraget.
Mera hjälp med informationssökning om kvinnor som deltagit i kriget får du här.