En krigsdagbok beskriver ett truppförbands verksamhet under en avgränsad tidsperiod i form av en dagbok. Med hjälp av krigsdagboken går det i stora drag att fastställa var en trupp rörde sig, när det hände och vilka operationer truppen deltog i. Uppdrag bortom frontlinjen beskrivs också oftast. Krigsdagböckerna skrevs som namnet antyder i krigstid och omfattar följaktligen inte andra tidsperioder, med undantag för några dagböcker från tiden mellan vinterkriget och fortsättningskriget.
Under fortsättningskriget gavs instruktioner om att krigsdagboken skulle skrivas av en officer, som var kvalificerad för uppdraget och kunde utföra det i alla situationer. Att skriva en krigsdagbok var en plikt som gällde försvarsmaktens alla staber och förband, inklusive enskilda kompanier och avdelta truppförband. Av olika skäl har ändå inte alla krigsdagböcker bevarats till i dag: förutom att en del av dem försvann och förstördes under krigen, har andra hamnat annanstans än i Riksarkivet.
För att ta reda på vad som hänt ett truppförband, räcker det att känna till förbandets namn och huruvida frågan gäller vinter- eller fortsättningskriget. För att kunna studera en enskild person, måste man veta vid vilken enhet och när han tjänstgjorde. De här uppgifterna finns uppräknade i personens soldatpass eller, ifall att det förkommit eller inte finns att tillgå, i hans stamkort på Riksarkivet (mer om stamkorten nedan). Här finns en del råd för att tyda uppgifter i stamkorten.
I stamkortet står all information i form av förkortningar, som bör uttydas, antingen med hjälp av forskningslitteratur. Krigsdagböcker söks i arkivdatabasen genom att skriva ut truppförbandets namn (inte förkortningen) i sökfältet. Träffarna utgörs av de av förbandets krigsdagböcker som bevarats och finns på Riksarkivet.
En typisk krigsdagbok omfattar dagliga rapporter om truppförbandets verksamhet. Ofta innehåller rapporten exakta klockslag. Ibland finns till exempel stridsberättelser, emottagna och givna order eller kartor och teckningar bifogade.
Enskilda personers namn och uppgifter om deras verksamhet förekommer i varierande omfattning. Majoriteten av de personer som tjänstgjorde vid ett truppförband nämns inte i förbandets krigsdagbok. Officerare nämns förhållandevis ofta vid namn, medan manskapet är underrepresenterat. Något förenklande kan man säga att en enskild person med större sannolikhet nämns vid namn i krigsdagboken i samband med anmärkningsvärda handlingar – både positiva och negativa – eller ifall att han hörde till befälet.
Dagboksskribenten och truppens verksamhetsområde hade en stor inverkan på dagböckernas innehåll. Av naturliga skäl hann man skriva mer, när tiden räckte till. Således innehåller vissa krigsdagböcker långa och detaljerade beskrivningar av ställningskrigets skeenden under fortsättningskriget, medan inläggen från striderna under reträtten sommaren 1944 oftast är kortare.
Hur källor bör anges definieras av forskarsamhället. Om du håller på med ett lärdomsprov, lönar det sig att vända sig till din handledare beträffande källhänvisningar. En praktisk och allmänt utbredd metod när det gäller att hänvisa till enskilda krigsdagböcker är att använda sig av förkortningen SPK (fi. sotapäiväkirja; alternativt kdb. som i Sverige) och dagbokens individuella nummer. Numren står både skrivna i svart på dagbokens pärm eller skyddspärm och i kortregistret i forskarsalen. Dessutom anges numren i arkivdatabasen Vakka skilt för varje krigsdagbok. Staben för Infanteriregemente 8:s första krigsdagbok under fortsättningskriget har till exempel det löpande numret 9684 och därmed kan den anges med förkortningen SPK 9684 i källhänvisningar.
Krigsdagböcker bör granskas med samma källkritik som andra källor: dagböckerna kan innehålla felaktiga uppgifter, precis som andra dokument och handlingar. Dessutom vet vi att tillägg ibland skrevs in och att ändringar ibland gjordes innan krigsdagboken anlände till arkivet. Att jämföra uppgifterna i dem med uppgifter i andra källor kan därför rekommenderas.
Stamkortet är en handling som uppgjorts för varje värnpliktig. I stamkortet finns information om den värnpliktigas tjänst vid försvarsmakten från att han varit vid uppbåd till att han hemförlovats, stupat eller pensionerats. Till de ifyllda uppgifterna hör bland annat personens tjänstgöringsplats och -tid, belöningar och straff, befordringar och eventuella stridsorter under kriget. För att veta vilka krigsdagböcker som är relevanta ur en personhistorisk synvinkel är särskilt uppgifterna om tjänstgöringsplats och -tid centrala.
Systematiska stamkort uppgjordes första gången för de värnpliktiga vilka var födda 1897 och vilka 1919 inkallades som första årskull i det självständiga Finland. I undantagsfall finns stamkort för personer som var födda före 1897, till exempel för personer som verkade inom försvarsmakten under dess första år utan att inleda sin tjänst som beväring. De yngsta stamkorten i Riksarkivet gäller personer födda 1949.
I princip får man studera alla stamkort över personer som inte längre hör till reserven (med undantag för det högsta befälet gäller det här personer som fyllt 60). Tjänstgöringsuppgifterna är alltid offentliga, medan lagstiftningen avgör i vilken mån övriga uppgifter ges till känna.
Stamkort beställs med Astia-tjänsten.
När du fyller i blanketten väljer du om du vill ha kopior av stamkortet hemskickade eller om du vill studera originalen i forskarsalen på Riksarkivet. Att studera handlingar i forskarsalen är avgiftsfritt, medan arkivet tar en avgift för hemskickade kopior enligt arkivverkets prislista. Handläggningen varierar från några dagar till två månader, beroende av vilket alternativ du valt.