Detektiva centralpolisen (DC) grundades i juli 1919 lydande under inrikesministeriet. Grunden för Detektiva centralpolisens verksamhet låg i den avdelning som år 1918 grundades i vita arméns huvudkvarter. Denna avdelning ansvarade för den statliga underrättelseverksamheten.
Efter ockupationen av Helsingfors grundade staben för vita gardet (skyddskåren) en skild underrättelseavdelning, som var verksam fram till juli 1918. Därefter centraliserades underrättelse- och övervakningsverksamheten till generalstabens tredje avdelning, som fördelades i februari 1919 i två delar: en militäravdelning och en passavdelning.
Generalstabens passavdelning omvandlades på sommaren 1919 till en detektiv centralpolis. Detektiva centralpolisens huvudavdelning verkade i Helsingfors, biträdd av underavdelningar på olika håll i Finland. Verksamheten var tillfällig fram till år 1927, då DC slutligen gjordes stadigvarande.
Detektiva centralpolisens efterträdare Statspolisen (Stapo) grundades i december 1937, lydande under inrikesministeriets polisavdelning. Den s.k. Röda Stapo inledde sitt arbete under våren 1945 Statspolisen med tillhörande underavdelningar och militärbyrå indrogs i december 1948 i samband med inrättandet av Skyddspolisen (Skypo). Skypo inledde sin verksamhet år 1949.
Övervakningsbyrån vid utlandsavdelningen vid försvarsmaktens huvudstab övertogs efter kriget av en militärbyrå som verkade i anslutning till Stapo 1945–1948. I samband med nedläggningen av Stapo tog försvarsmakten över militärbyråns uppgifter.
Underavdelningarna är Hangö, Joensuu, Kajana, Kotka, Kuopio, Nyslott, Mariehamn, Riihimäki, Rovaniemi, Sordavala, Tammerfors, Terijoki, Torneå, Uleåborg, Vasa, Viborg och Åbo. Vissa underavdelningar var verksamma en längre tid än andra. År 1919 fanns det 15 underavdelningar och vid tiden för avskaffandet var underavdelningarnas antal 8. Inrikesministeriet bestämde över underavdelningarnas antal, placering och tjänsteområde.
Varje underavdelning (lokalavdelning) av DC-Stapo utgjorde en självständig arkivbildare. Deras arkiv är av varierande omfattning och förvaras inte alltid som separata helheter i Riksarkivet. Underavdelningarnas arkiv innehåller bl.a. protokoll, brev, rapporter och anteckningar. Arkiven har sina egna förteckningar (553:1-3 och 4-15), men de är ordnade enligt samma principer som huvudavdelningens arkiv.
Vissa arkivkartonger från en del underavdelningar finns i ett annat arkiv. Från underavdelningarna i Kuopio och Terijoki föreligger ett rikligt material. Från vissa underavdelningar finns även en självständig personaktserie.
Man kan bekanta sig med innehållet i underavdelningarnas arkiv med hjälp av Astia. För djupare information lönar det sig att läsa vidare i förteckningarna 553:1-3 och 4-15, som finns tillgängliga på Riksarkivet.
Varje underavdelning (lokalavdelning) av DC-Stapo tog hand om de uppgifter som hörde till dess verksamhetsområde. Hit hörde övervakning och förebyggande av verksamheter som hotade självständigheten, den allmänna säkerheten och samhällsordningen.
Säkerhetspolisens främsta uppgift var att övervaka och värna om den allmänna ordningen och säkerheten samt avstyra företag som hotade Finlands självständighet. Både Detektiva centralpolisen och Statspolisen hade som uppgift att övervaka såväl utländska medborgare i Finland som passagerartrafiken mellan Finland och utlandet.
Ända till år 1945 var säkerhetspolisens verksamhet främst inriktad på den politiska vänstern, det underjordiska kommunistpartiets täckorganisationer, arbetarorganisationerna och fackföreningsrörelsen. Verksamheten utgjordes även av övervakning av Sovjetunionen och bekämpning av sovjetiskt spionage.
Från och med 1930-talet övervakade säkerhetspolisen även den extrema högern, som t.ex. Fosterländska folkrörelsen (Isänmaallinen kansanliike, IKL) och olika nazistiska grupper. Särskilt mot slutet av kriget samarbetade Stapo med tyskarna, men den politiska omorienteringen efter krigen påverkade också Statspolisen.
Efter kriget inledde den s.k. Röda Stapo sitt arbete och övervakade bl.a. den politiska högern och centern, de organisationer som upplösts efter kriget, de krigsansvariga, de internerade, återbördandet av sovjetmedborgare, flyktingarna från det gamla Ryssland och sovjetmedborgarna i Finland. Den röda statspolisen gjorde under de första efterkrigsåren utredningar i en rad uppmärksammade politiska affärer, bl.a. Stella Polaris-affären och vapensmusselaffären.
Statspolisens militärbyrå hade i uppgift att undersöka och förebygga stats-, lands- och krigsförrädiska företag som var riktade mot Finlands försvarsmakt och militära mål i Finland.
I arkivtekniskt hänseende är DC-Stapos arkiv indelat i två separata helheter, DC-Stapo I (1919–1944) och Stapo, dvs. Stapo II (1945–1948), men gränsen mellan dem är tidsmässigt oskarp för vissa handlingsseriers del. Insamlingen av information var personcentrerad. Därmed är personkartoteken, personakterna och förhörsprotokollen viktiga arkivmaterial.
Detektiva centralpolisens och Statspolisens (huvudavdelningen och underavdelningar) arkiv har ordnats enligt skyddspolisens eget arkivschema. I förtecknandet har de vanligaste serierna i ett ordinärt myndighetsarkiv använts, även om de grupperats på ett avvikande sätt. Varje underavdelning (lokalavdelning) av DC-Stapo utgjorde en självständig arkivbildare.
DC-Stapos arkivmaterial är offentligt, men dess användning är begränsat enligt lag. Detta betyder att digitaliserat material med åtkomstbegränsningar endast kan studeras vid kundterminalerna i arkivverkets forskarsalar.
Materialet i myndighetsarkiv anses vanligtvis vara tillförlitliga och opartiska. Säkerhetspolisens material utgör dock ett undantag till denna regel. Detta beror t.ex. på de många sätten som informationen samlades in på (myndighetssamarbete, förhör osv.) . Även materialets oenhetlighet och mångfald påverkar dess användning. Dessutom har en del av materialet förstörts.
Personakter och -kort samt ämnesdossierer förstördes under sommaren och hösten 1944. Röda Stapo förstörde en del av sitt arkiv år 1948. En del av arkiven för de underavdelningar som var verksamma på Karelska näset finns idag i Viborg i ryskt förvar.
DC-Stapos arkiv har ofta använts som källa i undersökning av politisk historia. Arkivet kan även vara användbart i social- och personhistorisk forskning. Många privatpersoner har även sökt information om sina släktingar. Arkivet kan även vara användbart då man söker information om personer som flyttat till eller från Finland.
Arkivet ger dock information enbart om ett begränsat antal personer, till skillnad från t.ex. [forsamlingsarkiven|kyrkböckerna]. Om en stor del av personerna finns enbart korta, enskilda anmärkningar och endast sällan är det möjligt att hitta djupgående information om en människa. Detta är snarare fallet endast ifråga om politiskt och socialt viktiga personer.
Man kan dra mer nytta av DC-Stapos arkiv ifall man i förväg har bekantat sig med byråns verksamhet och registreringssätt. Ibland kan information hittas enbart genom att bläddra igenom källserierna, eftersom förteckningarna eller personakterna och -korten inte nödvändigtvis innehåller alla uppgifter. Det bästa resultatet når man genom att använda andra källor vid sidan om DC-Stapos arkiv.
DC-Stapos arkiv är tillgänglig för forskare på Riksarkivet. De digitala handlingarna kan användas även på Riksarkivets andra enheter.
Man kan bekanta sig med DC-Stapos arkiv med hjälp av Riksarkivets e-tjänsten Astia. Som sökord i dess sökning används t.ex. "valtiollinen poliisi". Som sökresultat får man både arkiven för huvudavdelningen och för underavdelningarna. Av dessa väljer man önskat arkiv. Arkivförteckningen får man fram genom att välja Serier (Sarjat). Några av de intressantaste handlingarna beskrivs närmare i följande kapitel.
DC-Stapos arkivmaterial utgör ett mångsidigt material som är svår att behärska. Därmed bör man senast när man beställer material bekanta sig med arkivets innehåll noggrannare. Man får en bra uppfattning av arkivmaterialet genom att bekanta sig med inledningen i huvudavdelningens arkivförteckning 553.
Det alfabetiska personkartoteket innehåller uppgifter om nästan 200 000 personer, både finländare och utlänningar. Personkorten innehåller information såväl från tiden för DC-Stapo I (1919–1944) och Stapo II (1945–1948). På korten står personuppgifter, som hemort, adress och yrke. Även information om t.ex. arbetsplats och förtroendeuppdrag kan finnas med. Korten innehåller dessutom ofta hänvisningar till förhörsprotokoll, som har mera information om personen ifråga. Huvudavdelningens personkort har digitaliserats.
Information om politiskt betydande eller annars bemärkta personer insamlades i personakter. Materialet består bland annat av brev, tidningsurklipp och rapporter. Det finns personakter för knappt 7 000 personer. En person har generellt antingen en akt eller ett kort. När en hel del material samlats om en person utökades personkortet till en personakt. Personakterna har digitaliserats.
I samband med gripanden, förhör och karantän skrev säkerhetspolisen tusentals dokument fram till slutet av år 1948. Alla förhörda personer fick dock inte en egen personakt eller ett eget -kort. Förhörsprotokollen är numrerade ett år i sänder i löpande nummerordning och protokollregistren har mikrofilmats.
De alfabetiska delarna av protokollregistren – separata register föreligger över protokoll som tillkommit vid huvudavdelningen och över dem som underavdelningarna skickat till huvudavdelningen – är tillgängliga för åren 1919–1948 som papperskopior i Riksarkivets förteckningsrum. Där framgår dock ej i vilken handlingsserie protokollet i fråga förvaras.
Protokollets placering framgår endast av mikrokorten. Med andra ord fungerar registret över förhörsprotokollen som en innehållsförteckning till registren som finns på mikrokort.
En hel del av material för både DC-Stapo I och Stapo (Stapo II) finns i ämnesdossiererna (med betoning på huvudavdelningen). I ämnesdossiererna finner man uppgifter om t.ex. händelser, tidningspressen, de politiska partierna och andra organisationer. Även brev, rapporter, förhörsprotokoll, tidningsklipp, förteckningar osv. ingår.
Dossiererna har med tiden blivit alltmer omfångsrika då nytt material tillfogats och därmed innehåller arkivförteckningen inte uppgifter om datum eller år för materialet i ämnesdossiererna. Säkerhetspolisen har grupperat föremålen för dess intresse i 40 tematiska helheter. Separata register över DC-Stapo I:s och Stapo II:s ämnesdossierer hjälper forskaren att finna rätt dossier.
Det tematiskt ordnade registret innehåller bl.a. signum för resp. tematiska helhet och arkivkartongens nummer. Ett alfabetiskt register över teman, personer och ortnamn underlättar sökandet.
Huvudavdelningens arkiv har 14 album med fotografier. Samlingen innehåller bilder av finländare, utlänningar under övervakning och officerare i röda gardet. Även arkiven för underavdelningarna i Uleåborg och Sordavala innehåller fotografier. Varje album innehåller ett register över personerna som syns på de numrerade bilderna. Varje album har ett eget alfabetiska register.
I praktiken beställer man först registren och söker efter personens namn. Vid sidan av namnet innehåller registren även ett nummer med vilket man kan beställa det önskade fotoalbumet.
I DC-Stapos arkiv ingår också arkivet för röda Stapos militärbyrå som en egen helhet (arkivförteckning 553:4). Militärbyrån var verksam i samband med Stapo under åren 1945–1948. Byrån hade i uppgift att undersöka och förebygga stats-, lands- och krigsförrädiska företag som var riktade mot Finlands försvarsmakt och militära mål i Finland. Materialet som överlåtits till Riksarkivet är av diverse skäl mycket knapphändigt. Personkorten innehåller även material för militärbyråns del.