Krigsfängelseväsendet var en temporär fängelseorganisation, som ledde och övervakade krigsfängelserna för de röda fångarna efter inbördeskriget.
Vid inbördeskrigets slut i maj 1918 stod sammanlagt ca 80 000 rödgardister tillfångatagna i väntan på domstolsförhandling. Genom överbefälhavarens dagorder den 24 april 1918 inrättades en avdelning för fängelseväsen vid högkvarteret. Krigsfängelseväsendet underordnades avdelningen för de befriade områdenas tryggande och dess uppgift var att sköta det snabbt konstruerade och vidsträckta nätverket av fångläger.
Då kriget tog slut var fångarna placerade på 61 olika orter. Man strävade dock efter att koncentrera fångarna till så få fångläger som möjligt, och antalet fångläger hade i augusti nedgått till 19 och senare i september till tio. Antalet fångar minskade också som en följd av befrielser och dödsfall och i september hade antalet fångar sjunkit till 23 000. Övervakningen av statsförbytelsefångarna övergick den 15 september till fångvårdsstyrelsen och samtidigt ombildades fånglägren till tvångsarbetsinrättningar.
Förhållandena på lägren var svåra främst på grund av livsmedelsbrist. Svält och snabb spridning av sjukdomar ledde till att cirka 12 000 fångar dog.
Krigsfängelseväsendets arkiv innehåller huvudsakligen handlingar från perioden 23.4.–15.9.1918, då inrättningen lydde under krigsministeriet. Yngre och äldre handlingar som berör fångar under medborgarkriget finns i fångvårdsstyrelsens arkiv.
Krigsfängelseväsendets arkiv utgörs av arkiven för krigsfängelseväsendets centrala ledning samt arkiven för 15 fångläger. Dessa läger var belägna i Tavastehus, Jyväskylä, Kuopio, Lahtis, S:t Michel, Uleåborg, Brahestad, Riihimäki, Sveaborg, Ekenäs, Tammerfors, Toijala, Åbo, Vasa och Viborg.
Arkivet innehåller mångahanda handlingar rörande organisationens verksamhet, men utav dessa är handlingarna som rör fångarna de mest intressanta. Alla krigsfångar ingår i ett gemensamt alfabetiskt kartotek. Dessutom finns ett kartotek över fångarna på varsitt fångläger.
Arkiven för de olika lägren skiljer sig både till omfattning och till innehåll. Arkiven för en del av de små lägren innehåller endast ett fåtal handlingsserier, medan mer material har bevarats från de större lägren, såsom lägren i Ekenäs och Sveaborg. Vid lägren upprättades flera olika förteckningar över fångarna, t.ex. över de döda, de sjuka och de befriade. Arkiven innehåller en mängd olika verkställighetshandlingar rörande fångarnas domar, såsom beslut från statsförbrytelsedomstolarna. Många arkiv innehåller även journaler av anställda på lägren och vissa arkiv innehåller även förhörsprotokoll. Andra användbara dokument kan sökas på Riksarkivet i arkivförteckning 528.
Krigsfängelseväsendets arkiv är en viktig informationskälla då man forskar i de röda som kämpade i inbördeskriget. Dessutom innehåller arkivet uppgifter om människor som inte nödvändigtvis stod aktivt på de rödas sida, men som fängslades på grund av anknytningar till arbetarrörelsen. Ifall en person som kämpade på den röda sidan inte stupade, blev steglad eller gick i landsflykt under kriget, finns det med stor sannolikhet uppgifter om personen i krigsfängelseväsendets arkiv.
Det utarbetades många kartotek och förteckningar över fångarna, med hjälp av vilka det är lätt att få reda på baskunskaper om fången: personuppgifter, när fången häktades, orsaken till häktningen, när fången frigavs eller när fången dog. Man kan även hitta information om t.ex. sjukdomar eller bestraffningar.
De olika lägrens arkiv skiljer sig avsevärt från varandra till sin omfattning. I vissa arkiv är det svårt att hitta annan än grundläggande information om fångarna, medan arkiven för andra läger är mera omfattande och möjliggör en mera djupgående undersökning. Vanliga är patient- och straffjournaler, där man kan hitta information ifall fången blev sjuk eller om fången blev straffad på lägret. Mindre vanliga informationskällor är t.ex. förhörsprotokoll, som går att hitta i vissa arkiv. En del arkiv kan även innehålla verkställighetshandlingar rörande t.ex. dödsstraff, där man kan läsa om den avrättade fångens sista stunder.
En del arkiv innehåller även utdrag ur domar och andra verkställighetshandlingar. Det går dock inte att hitta grundligare information om dessa rättsprocesser i krigsfängelseväsendets arkiv, utan då bör man vända sig till arkiven för åklagarmyndigheterna vid statsförbrytelsedomstolarna och statsförbrytelsedomstolarna.
Ifall man utöver personuppgifter vill få reda på information angående själva fånglägret, kan man forska i dokument som berättar om lägrens verksamhet. Hit hör till exempel prästernas och uppfostringsledarnas journaler.
Man kan bekanta sig med krigsfängelseväsendets arkiv på Riksarkivets enhet på Fredsgatan. Ifall man vet eller misstänker att den person man söker efter har dött i kriget eller på ett fångläger, kan man söka efter personen med hjälp av Databasen över krigsdöda.
I Riksarkivet bekantar man sig först med arkivförteckning 528. Ifall man inte vet på vilket läger den eftersökta personen var, kan man få reda på detta genom att bekanta sig med krigsfängelseväsendets alfabetiska kartotek (krigsfångvårdens arkiv, Bb:1-62). Kartoteket innehåller ett kort över alla fångar som var på ett fångläger. Man får reda på vilken låda man skall beställa i förteckningen. Då man hittat rätta lägret, kan man forska vidare i själva lägrets arkiv. Information om materialet i lägrets arkiv fås via förteckningen 528.
Innehållet i de olika arkiven varierar kraftigt, och det enda sättet att få reda på vad det specifika arkivet innehåller är via förteckningen 528. Det lönar sig att först bekanta sig med de olika förteckningarna som upprättats på lägren. Dessa ger grundläggande information om fångarna. Ifall dessa förteckningar visar t.ex. att fången har varit sjuk eller har blivit bestraffad, kan man beställa lägrets sjuk- och straffjournaler.
Det finns ingen enhetlig väg att hitta en viss person. Man måste först undersöka förteckningarna, som för vidare till andra handlingar. Det lönar sig att söka efter tilläggsinformation även i arkiven för åklagarmyndigheterna vid statsförbrytelsedomstolarna och statsförbrytelsedomstolarna.