De personer som var i inbördeskriget på den förlorade sidan dömdes efter kriget av speciella domstolar för statsförbrytelser. Dessa domstolar grundades för att avveckla den stora mängden fall, som andra domstolar inte ansågs hinna ta itu med. Lagen för överdomstolen för statsförbrytelser och domstolarna för statsförbrytelser godkändes i riksdagen den 29. maj 1918. De första domstolarna för statsförbrytelser började sin verksamhet redan den 31. maj.
Flera av statsförbrytelsedomstolarna fungerade i samband med något stort krigsfångläger. Överdomstolen för statsförbrytelser var den högre rättsinstansen, som behandlade fall som överlåtits från de nedre instanserna och där det var möjligt att anhålla om nåd över statsförbrytelsedomstolarnas domar.
Domstolarna för statsförbrytelser bestod av fem ledamöter. Dessa var en lagfaren ordförande, en lagfaren representant, en officer och två lekmannarepresentanter. Överdomstolen för statsförbrytelser bestod däremot av fem ledamöter, en lagfaren ordförande, tre lagmän, två stabsofficerare och en lekmannarepresentant. Överdomstolen för statsförbrytelser hade en hög kompetens, då man strävade efter att få landets bästa lagmän som ledamöter i överdomstolen.
Totalt sett var antalet statsförbrytelsedomstolar 140. Under sin verksamhetstid hanterade statsförbrytelsedomstolarna totalt 75 575 fall. I 90 procent av fallen blev den åtalade bestraffad och i 10 procent av fallen var domen friande. Småningom minskade domstolarnas verksamhet. En del av domstolarna för statsförbrytelser upplöstes redan i slutet av 1918, men fem avdelningar fortsatte att verka fram till 1920. Helt avskaffades överdomstolen för statsförbrytelser och domstolarna för statsförbrytelser i maj 1920. De allmänna domstolarna beordrades att ta itu med obehandlade fall.
Statsförbrytelsedomstolarna behövde bakgrundsmaterial av de åtalade. Materialet uppkom i samband med rannsakningen av de röda fångarna. Det fanns i princip tre slags bakgrundsmaterial: förhörsprotokoll från fånglägren, yttranden från skyddskårens stab och utifrån röda gardets handlingar funna uppgifter som användes som bevis.
I rannsakningsprotokollen bifogades ofta även handlingar som de åtalade själv hade samlat. De samlade handlingar lämnades åt åklagaren som förde saken till statsförbrytelsedomstolarna för behandling. Protokollen och besluten från behandlingen i statsförbrytelsedomstolarna bifogades ännu i rannsakningsprotokollen. Om en person fick villkorlig dom, skapades en akt utav handlingarna.
I händelse av att en person fick ovillkorlig dom, i praktiken mer än tre år tukthus, kunde personen anhålla om nåd av överdomstolen för statsförbrytelser. I sådana fall skickades akten till överdomstolen, där akten registrerades på nytt och numrerades löpande. De åtta avdelningarna i överdomstolen för statsförbrytelser behandlade målen i mer eller mindre kronologisk ordning. Överdomstolens beslut har dock inte märkts i själva akten, utan besluten finns i domlängderna.
Den viktigaste och största serien i arkiven för överdomstolen för statsförbrytelser och domstolarna för statsförbrytelser är akterna. Till samlingen ingår ett separat alfabetisk register över akterna, som utarbetats redan innan handlingarna överfördes till Riksarkivet.
Utöver akterna innehåller arkiven för överdomstolen för statsförbrytelser och domstolarna för statsförbrytelser rikligt med annat material. Detta material innehåller en mängd andra serier, exempelvis diarier, förteckningar, protokoll, koncept och liggare, ankomna handlingarna, handlingar ordnade enligt ämne samt diverse övriga handlingar. Dessa handlingar återfinns i förteckning nr 153.
Handlingarna från statsförbrytelsedomstolarna har bevarats i Riksarkivet sedan 1929. Arkivet för överdomstolen för statsförbrytelser, som lydde under justitieministeriet åren 1920-1928, sammanställde och organiserade handlingarna. Ifrån justitieministeriet överlämnades handlingarna till Statsarkivet (Riksarkivet) i mars 1929.
Materialet i statsförbrytelsedomstolarnas arkiv är nära knutna till åklagarmyndigheterna vid statsförbrytelsedomstolarna.
Arkivmaterialet för statsförbrytelsedomstolarna består av mångsidigt material. Man kan utnyttja materialet ifrån statsförbrytelsedomstolarna på många sätt. Arkivet är en viktig informationskälla i forskning av inbördeskriget, men materialet kan även vara till nytta för släktforskare.
För släktforskare är materialet särskilt viktigt, eftersom majoriteten av de röda stod inför rätta. Statsförbrytelsedomstolarnas akter är viktiga informationskällor, eftersom de innehåller rikligt med sådan information som inte nödvändigtvis är tillgänglig på annat håll.
Materialets mångsidighet beror även på att akterna omfattar material från flera olika organ. Där finns material som åstadkommits av både de röda och de vita. Man bör dock vara källkritisk, eftersom båda sidorna naturligtvis ville ge sig tillkänna på bästa möjliga sätt.
Man får det mesta ut ur materialet ifall man på förhand har bekantat sig med statsförbrytelsedomstolarnas förfaringssätt. Information om detta kan hittas genom att uppsöka till exempel Lasse Vihonens pro gradu-avhandling "Valtiorikosoikeudet Suomessa 1918", som även finns på Riksarkivet (arkivförteckning nr 153:2). Även Juhani Piilonens artikel "Perheen punainen lammas eli sukututkija vallankumousmiehen jäljillä" kan vara till nytta. En allmän beskrivning om statsförbrytelsedomstolarna kan också fås utav Ohto Manninens artikel "Kumouksen viha ja kurin palautus".
Man kan börja bekanta sig med arkiven för domstolarna för statsförbrytelser och överdomstolen för statsförbrytelser i Riksarkivets filial på Fredsgatan. På Fredsgatan lönar det sig att även bekantas sig med arkivförteckningen för statsförbrytelsedomstolen (nr 153) och dess inledning. Man har dessutom utarbetat ett separat register (nr 153:1) utav det viktigaste och största materialet, dvs. akterna. Man bör även bekanta sig med detta register ifall man vill söka efter en specifik persons akt. Detaljerade instruktioner om beställning av handlingar får man utav forskarsalens informationsbroschyrer eller utav jouren i forskarsalarna.
Arkiven för domstolarna för statsförbrytelser (VRO) och överdomstolen för statsförbrytelser (VRYO), är relativt enkla att använda, trots att det fanns många avdelningar och att tiotusental fall handlades. Ett omfattande register ansluter sig till samlingen, som i sin helhet är bevarad i Riksarkivet. Detta register hittas i Riksarkivet under namnet Valtiorikosylioikeuden ja valtiorikosoikeuksien aktihakemisto (nr 153:1).
I registret över akterna kan man söka efter namnet på den person, som man är intresserad av. När en person har hittats i registret kan man beställa personens akt. Detta görs så att man i beställningsblanketten skriver aktnumret från registret. Till exempel VRO 22/123, där den första siffran syftar på avdelning och den andra på aktens ordningsnummer. VRO 22/123 är därmed akt nr 123 från statsförbrytelsedomstolarnas 22. avdelning.
Det bör dock observeras att förteckningen har brister vad gäller den alfabetiska ordningen. Det krävs därmed tålamod för att hitta exakt rätt person. Man måste därmed beställa alla akter om det finns många personer med exakt samma namn.
Den anklagades akt innehåller alltid beslutet från de nedre rättsinstanserna. Man kan beställa de ursprungliga akterna från domstolarna för statsförbrytelser (VRO), men akterna från överdomstolen för statsförbrytelser (VRYO) har digitaliserats och de kan läsas i arkivverkets forskarsalar via digitalarkivet (se nedan).
Om målet behandlats i överdomstolen för statsförbrytelser finns inget beslut i akten. En kort anmärkning rörande överdomstolens beslut kan dock finnas i akten. Vanligtvis är den gjord med blyertspenna. Anteckningen kan till exempel vara en nummerkombination 7+10, vilket innebär att överdomstolen dömt den åtalade till sju år tukthus och att den åtalade förlorat sitt medborgerliga förtroende för tio år.
Om man vill kontrollera överdomstolens beslut eller om det inte finns någon anteckning om beslutet i akten, måste man beställa den utslagsliggare som motsvarar aktnumret. Dessa finns i specialförteckningen VA 153, valtiorikosylioikeus ja valtiorikosoikeudet Da:1-28.
Man kan även bekanta sig med akterna från överdomstolen för statsförbrytelser via Riksarkivets digitala arkiv. Man bör dock observera, att trots att materialet är offentligt, så är deras användning begränsad enligt lag. I praktiken innebär detta att materialet kan för tillfället enbart studeras med kundterminalerna i arkivverkets olika forskarsalar.
Då man har loggat in sig på Astia-webbtjänsten kan man sedan söka efter överdomstolens akter med antingen efternamn eller aktnummer. Efternamn eller aktnummer skrivs i den undre sökrutan.
Ifall man vill söka med aktnummer skall man söka efter numret i förteckningen 153:1. I detta aktregister hittar man alla personer som behandlats vid domstolarna för statsförbrytelser och överdomstolen för statsförbrytelser. Bokstavskombinationen VRYO efter namnet berättar att det är frågan om ett mål som även behandlats vid överdomstolen. Sådana mål kan sökas via Riksarkivets digitala arkiv.
Då man sökt med antingen efternamn eller aktnummer får man framför sig en lista över alla personer med ifrågavarande efternamn vars mål behandlats i överdomstolen och som har en akt. Genom att klicka på personens namn kommer man vidare till själva akten.
Användning av statsförbrytelsedomstolarnas arkiv är alltså relativt enkelt. Man kan bekanta sig med odigitaliserat arkivmaterial i Riksarkivet. Materialet är offentligt, men på grund av åtkomstbegränsningar kan dessa forskas enbart i Riksarkivets enheter.