Heraldica är benämningen på Riksarkivets samlingar av vapen och sigill. Heraldica I innehåller i huvudsak städernas och kommunernas vapen samt de handlingar som tillkommit i samband med att vapnen stadfästs. Heraldica II innehåller de finländska myndigheternas sigill från 1800-talet och början av självständighetstiden.
De äldsta vapenteckningarna och handlingarna i Heraldica I härstammar från 1860-talet. Finlands senat utförde då en granskning av de vapen och sigill som användes av landets städer. Utredningen var en följd av att man genomfört en heraldisk reform i Ryssland och att den ryska heraldikern Boris von Köhne hade utarbetat förslag till nya vapen också för de finska städerna. Akten i senatens arkiv innehåller städernas sigill och ritningar av vapnen samt brev och avskrifter av städernas privilegiebrev. Städerna har skickat materialet till senaten. Akten består av 133 sidor. Boris von Köhnes förslag till vapen för Finlands städer från 1860-talet har bifogats efter senatens ekonomiedepartements utredning (brevakt).
Under självständighetens första decennier stadfäste statsrådet vanligtvis genom förordningar städernas och köpingarnas nya vapen och de ändringar som gjordes i äldre vapen. År 1949 stiftades lagen om kommunvapen, vilken gav kommunerna rätt att använda ett vapen som godkänts av kommunfullmäktige. Kommunerna började allmänt anskaffa egna vapen, vilka stadfästes av inrikesministeriet. Riksarkivet gav heraldiska utlåtanden om vapenförslagen.
Fram till 1969 hade samtliga städer, köpingar och kommuner i Finland fått egna vapen. Med undantag av några stadsvapen med rötter i den gamla sigilltraditionen hade vapnen stadsfästs av inrikesministeriet. I samband med att kommunallagen förnyades 1995 slopades kravet på att inrikesministeriet skulle stadsfästa städernas och kommunernas beslut om sina vapen.
Heraldica I innehåller i huvudsak de vapenbilder och handlingar som tillkommit i samband med att städernas och kommunernas vapen stadfästs under perioden 1860–1997. Största delen eller c:a 550 stads- och kommunvapen härstammar från åren 1949–1995.
Några av de vapen som godkändes av myndigheterna under 1800-talet och under självständighetstidens första decennier saknas i Riksarkivets samlingar. Under storfurstendömets tid stadfäste kejsaren städernas nya vapen och sigill. Senaten behandlade ärendet och skickade därefter vapenbilderna tillsammans med beslutshandlingarna till städerna. Därför saknar Riksarkivet bilder av vissa stadsvapen.
Heraldica I innehåller också de läns- och landskapsvapen som godkänts av inrikesministeriet samt de vapen som Ålands landskapsstyrelse fastställt. Samlingen innehåller som en skild serie några av militärförvaltningens ritningar av förtjänsttecken.
Den digitaliserade delen av Riksarkivets sigillsamlingar (Heraldica II) innehåller myndighetssigill från autonomins tid samt från början av självständighetstiden. Riksarkivet har också flera sigillsamlingar som överlåtits vid olika tidpunkter och som inte förtecknats eller digitaliserats.
Riksarkivet förvaras dessutom Heraldiska Sällskapets i Finland arkiv samt några betydelsefulla heraldiska konstnärers privatarkiv. De viktigaste är Olof Erikssons, Ahti Hammars, Kaj Kajanders, Gustav von Numers och Robert de Caluwés arkiv. Dessa har alltså inte digitaliserats.
De heraldiska samlingarna kan i främsta hand användas till att undersöka de heraldiska emblemen i Finland. Genom Heraldica I kan man utforska städernas, kommunernas och landskapens vapen. Där finner man dessutom de förslag till Finlands vapen och flagga som sigillkommittén godkände 1919 samt Akseli Gallen-Kallelas förslag till ny vapensköld för Republiken Finland 1929.
Allmänna uppgifter om heraldiken och dess regler och om t.ex. vapenbeskrivningens betydelse finner man på Heraldiska Sällskapets i Finland Internetsidor. I samband med Riksarkivet verkar en heraldisk nämnd, som avger utlåtanden om statens, kommunernas och kyrkans heraldiska emblem. De kommunvapen som är i officiellt bruk finns på kommunförbundets Internetsidor.
Det material som ingår i Heraldica -samlingarna kan sökas med hjälp av Astia webbtjänsten.
De vapen som godkändes före 8.4.1949 utgör en skild arkivenhet (I:7). De vapen som stadfästs efter lagen om kommuners rätt att skaffa sig vapen är uppdelade på sju arkivenheter och ordnade i alfabetisk ordning efter kommunens namn.
Det material som ingår i Heraldica samlingen hittas också genom en sökning direkt i Astia.
Arkivverkets heraldiska databas innehåller för närvarande de vapen och sigill som ingår i samlingen Heraldica, sammanlagt c:a 600 kommunvapen och 1000 myndighetssigill. Avsikten är att tillsammans med de andra nordiska riksarkiven utvidga databasen så att den innehåller kommunvapen också från de övriga nordiska länderna.