Statistiska centralbyrån (från och med år 1971 Statistikcentralen) inrättades för att ansvara för statens officiella statistikväsende år 1884 genom en kungörelse. Till dess uppgifter hörde bland annat sammansätta årliga befolkningsstatistiker samt sammansättandet av statistiska utredningar över landets förvaltning och ekonomi. Fram till slutet av år 1911 skulle centralbyrån vart femte år sammansätta ett sammandrag över hela landet utgående från guvernörernas redovisningar.
År 1884 kungörelse upphävdes i juni år 1928, varvid man promulgerade en lag och en förordning om en statistisk centralbyrå. Byrån underordnades statsrådets kansli. Centralbyrån delades i två avdelningar; till den allmänna avdelningen och avdelningen för ekonomisk statistisk.
Enligt lag skulle den statistiska centralbyrån producera och publicera de serier av den officiella statistiken, såvitt de inte var på en annan myndighets ansvar (såsom exempelvis industri-, järnvägs- och läroverksstatistiken). Myndigheten skulle även publicera en årsberättelse, som innehöll statistiska översikter över exempelvis landets befolkningsstrukturer samt över den ekonomiska och kulturella tillvaron.
Som centralt ämbetsverk för statistik, skulle centralbyrån övervaka och ge anvisningar om andra ämbetsverks statistiska verksamhet. Dessutom skulle byrån ge myndigheter remissvar om metoder och planer som berörde det statistiska området samt ansvara för den officiella utvecklingen inom statistiken.
Avdelningen för statistiken inom rättsväsendet grundades i december år 1939 enligt den givna förordningen. Enligt förordningen från år 1954 underordnades myndigheten finansministeriet och fördelades i fem avdelningar.
Det finländska statistikväsendets rötter sträcker sig ända från mitten av 1700-talet, när Tabellverket i Sverige grundades och den första befolkningsstatistiken samlades.
Från och med år 1809 ansvarade Finlands tabellverk för sammansättande av statistikerna. Med det kejserliga brevet grundades år 1865 en extraordinarie statistisk byrå, som fick ordinarie ställning med den kejserliga förordningen år 1870. Byrån delades in i två avdelningar: en statistisk centralkommission eller rådplägande avdelningen och en statistisk byrå eller verkställande avdelning.
Ändringar inom organiserandet av statistikförandet ägde rum ännu i juli år 1875 i samband med det givna reglementet. På denna grund skapades Statistiska centralbyrån. Statistikcentralen anser sin historia ha börjat i och med grundandet av den temporära statistiska byrån.
Exempelvis Georg Luthers verk Suomen tilastotoimen historia vuoteen 1970 ger en grundlig inblick i statistikförandet och statistikverkets historia i Finland.
På Riksarkivet finns arkivmaterial om den Statistiska centralbyrån samt sex olika statistik om byråns företrädare från åren 1865-1934. Övrigt arkivmaterial som berör den Statistiska centralbyrån är bevarat på Statistikarkivet.
Riksarkivets handlingar består av de material som kom till under de mellanfaserna som förekom under statistikförandet samt originalmaterial, såsom frågeformulär, personkort och olika tabeller. Intressant material är i synnerhet emigrationsstatistiken från åren 1877–1924 och handlingar som berör städernas folkräkning från åren 1870-1930.
De statistiska arkivhandlingar som bevaras på Riksarkivet kan man utnyttja inom flera olika forskningsgrenar. Arkivet kan användas inom forskning som berör samhälleliga fenomen samt i forskning som behandlar samhällsstruktur och näringsstruktur.
Med hjälp av materialet kan man exempelvis forska i hantverksyrken och småindustrier, levnadsförhållanden och befolkningsstrukturen, städernas bostadsförhållanden eller byggnadsbeståndet samt motorfordonsbeståndet. I synnerhet med hjälp av emigrationsstatistiken kan man även utföra undersökningar som berör personhistoria eller emigration.
Arkivet för Statistiska centralbyrån är tillgängligt för forskare på Riksarkivets enhet på Fredsgatan.
Om arkivhandlingarna i arkivet för Statistiska centralbyrån får man information med hjälp av Astia webtjänstens enkel sökning. I databasens sökruta skriver man som sökord ”Tilastolli* päätoimist*”. Man kan även använda sig av arkivförteckningen 552 som hjälp till att söka arkivmaterial.
Arkivet för forskning om handikappade innehåller de material den förfrågning från år 1903 som gjordes för att utveckla arbetarnas sjukdoms-, olyksfalls- och åldersomsförsäkringar. Materialet består av frågeformulär, där det frågats exempelvis om personuppgifter, inkomster, betalda skatter och familjerelationer. I formulären har man även frågat om orsaken till arbetsoförmögenheten. Materialet är ordnat enligt ort.
Sammanlagt finns det cirka 13 000 frågeformulär, men en del av frågeformulären är ofullständigt fyllda. Mera information om undersökningen och dess resultat får man från Edvard Gyllings sammansatta redogörelse Väestö-, Invaliditeetti- ja tulosuhteet Tuusulan, Humppilan, Kymin, Räisälän ja Vihannin kunnissa v. 1903. Invaliditeettivakuutuskomitean julkaisu II.
Arkivet för städernas folkräkning innehåller mångsidigt material från åren 1870–1930, såsom personkort och –biljetter, listor över hushålls- och fakturabrev samt lägenhets- och fastighetskort. I vissa fall kan det hända att man har under olika årtionden samlat ihop material med hjälp av olika formulär. Uppgifter har frågats av antingen enskilda personer eller enligt lägenhet. Enligt lägenheterna har man frågat om bland annat lägenhetens storlek, byggnadsmaterialet och värmningen. Materialet samlades ortvis.
Materialet för varje stad är ordnat för sig, och vidare årsvis och inom städerna har man ännu vidare ordnat materialet årsvis och enligt stadsdel, enligt insamlingsområde eller enligt fastighet (t.ex. öarna och villorna). Mest material finns från Helsingfors med tio års mellanrum (inte från år 1910). Från vissa städer finns det material enbart från år 1930, där hela arkivets tyngdpunkt även är.
Befolkningsstatistiken är de äldsta statistikerna, varav den första samlades år 1748. Slutliga statistiker över befolkningsräkningar har man publicerat från och med år 1750 i serien för Finlands officiella statistik IV samt i serien Tilastollisia tiedonantoja.
Arkivet för statistiker över hantverks- och småindustrier består av kartotek från åren 1913, 1923 och 1934. Med hjälp av kartoteken kan man kartlägga exempelvis företagsverksamhet och antalet anställda. Materialet från år 1913 är ordnat efter yrke (t.ex. garvare, tjärbrännare, bagare). Materialet från år 1923 är däremot ordnat efter yrke och innanför yrken ännu länsvis på så sätt att städerna och landsbygden är separerade från varandra. Materialet från år 1934 on ordnat enligt län och innanför länen enligt härad och enligt stad samt innanför dessa enligt yrke. Slutliga statistiker finns exempelvis publicerade i Finlands officiella statistik XVIII B statistik över hantverk.
Arkivet för emigrationsstatistiken består av fyra olika sorters material, som visserligen i vissa fall är placerade i samma kartong från samma år. Från Astia-webbtjänsten får man de rätta uppgifterna inför beställandet av rätta kartongen.
För det första innehåller arkivet anmälningarna om de som flyttat utomlands under åren 1889–1913 som är sammansatta i församlingarna. Arkivmaterialet är fördelat före år 1900 enligt tre stift (Åbo, Borgå och Kuopio). Från och med början av år 1900 bildar Savolax stift en egen helhet. Materialet är ordnat enligt församling i alfabetisk ordning. En del av anmälningarna innehåller information om flera församlingar. Dessa är ordnade enligt kontrakt. Undergruppen Muut seurakunnat (andra församlingar) innehåller anmälningar från grekisk-katolska församlingar, metodist- och baptistförsamlingar. Grekisk-katolska församlingens anmälningsblanketter är skrivna på ryska.
För det andra innehåller arkivet den i S:t Petersburg belägna passexpeditionens årliga förteckningar. De innehåller information om de finländare, som erhöll uppehållspass för att arbeta i Ryssland. Material finns från åren 1889-1915. Ifrågavarande förteckningar känner man igen i Astia webtjänsten med hjälp av benämningen Venäjälle muuttaneet (de till Ryssland flyttade). Utöver personuppgifter har man exempelvis antecknat personens yrke, näring eller stånd, hemstad, rykte och vistelseort i kejsardömet.
För det tredje innehåller arkivet material som grundar sig på länsstyrelsens passförteckningar. De är av länsstyrelsen årligen sammansatta förteckningar över människor som beviljades emigrationspass. I grupper från vissa år förekommer även passförteckningar från städernas magistrat. I passförteckningarna kan det förutom personuppgifter förekomma information om orsaken till varför man lämnat landet, åren passet är i kraft och anteckningar ifall ifrågavarande person blivit befriad från militärtjänsten.
För det fjärde innehåller arkivet häradens mantalsskrivares sammansatta anmälningar om de personer som återvänt från Europa till Finland från och med år 1894. De är länsvis ordnade.
Förteckningarna och listorna är i vissa fall inte kommensurabla och vid vissa fall lönar det sig att inte helt och hållet lita på den givna informationen. Att bevilja ett pass betydde inte automatiskt att personen de facto åkte. Å andra sidan finns det inte nödvändigtvis anteckningar om alla de personer som återvänt. I vissa fall kan de vara enbart namnlistor. Att söka fram en enskild person kan vara svårt, eftersom förteckningarna inte är ordnade i alfabetisk ordning.
Som utgångspunkt lönar det sig att ha ett år, då personen har antingen åkt eller anlänt. Ifall man även känner till den ort varifrån personen har antingen åkt från eller till vilken ort personen har anlänt, kan man lättare få tag på informationerna om ifrågavarande person.
Slutliga statistiker finns publicerade i Finlands officiella statistik. 28 Emigrationsstatistik från år 1972.
Arkivet för statistik över motorfordon åren 1926–1927 innehåller information om de registrerade och från registret avlägsnade motorfordonen. I dessa register är dock försvarsmaktens fordon borträknade. Arkivmaterialet innehåller information om exempelvis fordonets märke och hästkrafter. Artiklar som berör ämnet förekommer i exempelvis Tilastokatsauksista från åren 1926–1939.
Arkivet för förteckningar över blinda för åren 1865–1875 innehåller förteckningar över de blinda från olika år. Utöver namnet har man även tagit reda på andra uppgifter, såsom synskadans grad och i vilken ålder personens syn har börjat bli sämre.