Under autonomins tid övervakades de finländare som reste till eller bodde permanent i Ryssland av Finska passexpeditionen. Expeditionen var i verksamhet från 1819 till 1918.
Genom att Finland blev en del av Ryssland 1809, krävdes det att de finländare, som reste till S:t Petersburg eller andra delar av Ryssland, skulle ha pass enligt ryskt förordning. Ett uppehållstillstånd krävdes av dem som vistades i landet längre än tre månader. För att få uppehållstillstånd skulle man söka intyg av Kommittén för finska ärenden i S:t Petersburg.
För att begränsa finländarnas immigration till Ryssland utfärdades år 1819 två förordningar. Den första reglerade inflyttningen av arbetarbefolkningen och tjänstefolket. Den andra reglerade tjänstemännens, ståndspersonernas och borgarnas resor till Ryssland. För att sköta dessa uppgifter grundades år 1819 en passexpedition till S:t Petersburg, lydande under Kommittén för finska ärenden. Finska passexpeditionen i S:t Petersburg blev år 1848 en del av Finska statssekretariatet.
Passexpeditionen granskade finländarnas respass och bytte vid behov ut dem till ryska uppehållstillstånd. Uppehållstillståndet var normalt i bruk ett år. I samband med passkontrollen debiterades man en lösenavgift. Pengarna gick till fattig- och arbetshusfonden och från och med år 1848 till fattigkassan i passinnehavarens hemort i Finland.
Förutom övervakning av finländarnas migration och resande skulle passexpeditionen även sköta ärenden för de finländare som vistades i kejsardömet. Passexpeditionen bar mantalspenningar och bevillning, upprättade förteckningar över finländare som vistades i Ryssland och skickade dem till häradsskrivare i Finland. Då den allmänna värnplikten kom i kraft övervakade passexpeditionen även det rysk-finska deltagandet i inskrivningarna. I passexpeditionen jobbade även en läkare och ett rättegångsbiträde, som hjälpte finländare i de ryska domstolarna.
Passexpeditionen avskaffades genom förordning den 28.6.1918.
Genom fredsfördraget i Dorpat och ett arkivavtal som undertecknades 1924 mellan Finland och Sovjetunionen förflyttades Finska passexpeditionens arkiv till Riksarkivet. Arkivet omfattar åren 1819-1918. Materialet omfattar diarier och dagböcker som berättar om passexpeditionens verksamhet, olika förteckningar och akter över passinnehavare, akter som rör passexpeditionens verksamhet, räkenskapsböcker, korrespondens mellan tjänstemän samt ett kartotek över passinnehavare utarbetat av Finland-Samfundet (Suomi-Seura). Vissa dokument är skrivna på ryska.
Passexpeditionens arkiv lämpar sig väl för både forskning i den finska invandringen till Ryssland och i de finländare som bodde där under autonomins tid. Arkivet innehåller dokument som är användbara i rysk-finsk släktforskning. Framförallt utgör passinnehavarnas grunddokument en viktig källa i personhistorisk forskning.
Då passexpeditionen för första gången beviljade en finländare ett uppehållstillstånd till Ryssland, utgjorde detta samtidigt en bas för personens grunddokument. Grunddokumenten innehöll information om passinnehavaren, t.ex. familj, släkt, yrke, födelsedatum. Grunddokumentet skapades på basis av respasset och gamla uppehållstillstånd. Även dokument rörande maka/make och barn bifogades. Grunddokumentets nummer berättar när passinnehavaren eller hans/hennes förfäder kommit till Ryssland. Numret består av en löpande siffra och ett årtal som visar när passet beviljats, t.ex. 168/1819. Passexpeditionens grunddokument är på grund av dåligt skick i användningsförbud.
De digitaliserade registren över passinnehavare hjälper dock forskaren i detta problem. De innehåller i princip samma information som grunddokumenten, men i kompaktare form.
Passexpeditionens arkiv är en relativt omfattande källa för personhistorisk forskning. För att en finländare fick bo i Ryssland skulle han/hon årligen förnya sitt uppehållstillstånd. Samtidigt kompletterades personens uppgifter vid behov. Fram till år 1903 åtskiljde passförordningarna herrskapet från "arbetarklassen". Ståndspersonerna skulle endast stämpla sitt finska respass i expeditionen. De fick inget uppehållstillstånd och därmed syns de inte heller i passexpeditionens arkivmaterial.
Största delen av de finländare som bodde eller vistades i Ryssland övervakades av passexpeditionen utan hänsyn till religion. Därmed är Finska passexpeditionens arkiv en mångsidigare personhistorisk källa än t.ex. dokumenten för den lutheranska kyrkan i Ryssland. Även många ståndspersoner skaffade sig uppehållstillstånd, även om de formellt inte behövde det.
Man kan börja utforskningen av passexpeditionens arkiv med hjälp av Riksarkivets e-tjänsten Astia. I sökrutan skriver man t.ex. sökordet "Suomen passivirasto*".
Finska passexpeditionens arkiv är tillgängligt för forskare vid Riksarkivets enhet på Fredsgatan. De handlingar som önskas beställs av personalen, varefter de levereras till forskarsalarna.
Finska passexpeditionens arkiv har inte bevarats i sin helhet. En del av arkivet förstördes då Neva å översvämmade år 1924. En stor del av dokumenten blev helt eller delvis obrukbara. Skadorna är slumpmässigt fördelade i materialet. Därför är många serier ofullständiga eller i användningsförbud på grund av dåligt skick. Vid beställning av material bör man i förväg kontrollera ifall materialet har åtkomstbegränsningar eller om det får användas fritt. Enklast lyckas detta via Astia. Handlingar som är tillgängliga på mikrofilm eller i digital form ges i regel inte ut i original till forskarna.
Utav Finska passexpeditionens arkiv har Suomi-Seuras kartotek 1819–1858, sockenböckerna och dessas register 1848—1903 samt kartotek över passinnehavare 1904–1918 varit digitaliserat. Var och en av dem är avsedd som ett register över passinnehavare, men de innehåller även annan information. Totalt täcker dessa register hela verksamhetstiden för Finska passexpeditionen.