Som motdrag till Februarimanifestet började man på vintern 1899 samla in en folkadress. Februarimanifestet var ett ryskt kejserligt manifest av Nikolaj II som gavs den 15 februari 1899. Dess innebörd var att Finlands lantdag hädanefter hade enbart en rådgivande roll i lagstiftningen av rikslagarna, dvs. sådana lagar, som kunde anses beröra hela rikets intressen.
I Finland betraktades manifestet som en statskupp som bröt mot Finlands grundlagar. Med tio röster mot tio beslöts vid en omröstning i senaten den 18 februari att februarimanifestet skulle promulgeras. Senatens viceordförandes röst avgjorde beslutet.
Senatens beslut väckte stort missnöje och man protesterade mot beslutet med demonstrationer. Det ansågs dock allmänt att demonstrationer inte räckte till och tanken om en stor folkadress vaknade. Tanken väckte anklang och en adresskommitté tillsattes med uppgift att utföra insamlandet av adressen.
För att övertyga folket om ärendets legitimitet och om att kejsaren hade handlat fel, utarbetades adressens text mycket noggrant. Texten skrevs av Leo Mechelin enligt Wilhelm Chydenius utkast. Texten översattes till finska av E. N. Setälä. Stora adressens text kan läsas här.
Ett stort antal volontärer samlade in namnen till folkadressen. Namnen insamlades under loppet av 11 dagar. Insamlingen visade sig vara framgångsrik. Även om Finland då hade endast 2,5 miljoner invånare och landets kommunikationer var outvecklade, undertecknades adressen av 522 931 människor.
Man beslöt att en särskild deputation, den stora deputationen, skulle överlämna nationaladressen till kejsaren. Målet var att februarimanifestet skulle upphävas. Den stora deputationen på 500 ombud (en för varje kommun) åkte till S:t Petersburg den 16 mars, men kejsaren vägrade dock ta emot deputationen. Den stora deputationen återvände besvikna tillbaka till Helsingfors. Ett år senare avvisades även den europeiska adressen, som var undertecknad av Europas intellektuella elit.
Februarimanifestet var formellt i kraft till fram till novembermanifestet år 1905.
Stora adressen kan utnyttjas i forskning på flera sätt. Den kan användas inom såväl forskning av politisk historia, lokalhistoria som personhistoria. Genom att studera adressen kan man få en bild av hurudana människor som undertecknade den. Det kan även vara intressant att studera vilka områden som var aktiva i undertecknandet av adressen och var aktiviteten var mindre. För en släktforskare kan det vara intressant att ta reda på vilken titel släktingen möjligen använt i adressen. Det kan dock hända att personen inte skrivit in sin titel eller sitt yrke.
För att lättare komma igång med studierna kan det vara bra att bekanta sig med litteratur som behandlar Stora adressen. Päiviö Tommilas bok Suuri adressi är ett bra inledande grundverk. Santeri Ingmans memoarverk Suuri lähetystö berättar om den stora deputationens resa. Många lokalhistoriker innehåller även information om Stora adressen och insamlingen av namn på orten.
Stora adressen kan även undersökas direkt via Riksarkivets e-tjänsten Astia. Hela Stora adressen är digitaliserad. Man får tillgång till materialet med sökordet "Suuri adressi". Adressen har anordnats länsvis i Astia. Genom att välja det önskade länet får man framför sig ifrågavarande läns kommuner. Utifrån dem väljs den kommun man är intresserad av.
Uppslagen i Stora adressen liknar varandra (på bilden ett uppslag, med namn insamlade i Raumo). I frågan om små kommuner är det relativt snabbt att gå igenom adressen, men i de stora städerna finns det rätt många digitaliserade sekvenser.

Ett uppslag från den Stora addressen.
Stora adressen är även tillgänglig som mikrofilm på Riksarkivets filial på Fredsgatan. I detta fall lönar det sig att bekanta sig med arkivförteckning 602:100, som fungerar som ett register till adressen. Med hjälp av arkivförteckningens ortregister får man reda på vilka mikrokort som berör ifrågavarande ort. Om man är intresserad av namn från till exempel Tammerfors skall man bekanta sig med mikrokorten 97 – 100.
Korten kan användas i mikrofilmsläsesalen på Fredsgatan som självbetjäning. Läsapparaterna för mikrofilm kan reserveras på förhand. Vid behov kan man vända sig till jouren i forskarsalen. Riksarkivet lånar mikrofilmer till landsarkiven och landskapsbiblioteken samt till inrättningar som Riksarkivet ingått avtal om fjärrlån med.