Den vita arméns överbefälhavare, general Gustaf Mannerheim tillsatte i maj 1918 "Frihetskrigets historiekommitté", som fick till uppgift att hopsamla dokument från inbördeskriget och utarbeta en saklig framställning av händelsernas gång. Flera officerare från den vita sidan utsågs till medlemmar av denna kommitté, däribland generalmajorerna Hannes Ignatius och Gösta Theslöf samt översten Rudolf Walden. Kommittén kom igång med den faktiska uppgiften i september 1918.
Frihetskrigets historiekommitté överlämnade år 1926 sitt arkiv i sin helhet åt Krigsarkivet, som idag är en del av Riksarkivet. Detta betydde samtidigt slutet för kommitténs verksamhet.
Frihetskrigets historiekommittés huvudsakliga uppgift var i början av verksamhet att reproducera och organisera källmaterialet. Kommittén ansåg som sin huvuduppgift att sammanställa och organisera kopior av order, rapporter och redogörelser från krigstiden. Därtill skulle kommittén insamla handlingar och minnesanteckningar om inbördeskriget från olika orter landet runt.
Detta gjordes genom att införskaffa lokala berättelser från olika insamlingsdistrikt. Först vände man sig till ämbetsmännen på olika orter. Insamlingen startades genom att skicka en enkät i form av en officiell förfrågan till alla domkapitel. I cirkuläret ingick ett frågeformulär, vilket inom utsatt tid skulle besvaras i form av en sammanhängande berättelse.. En liknande enkät skickades också till länsmannen och till den lokala skyddskåren.
Frihetskrigets historiekommitté publicerade åren 1921–1925 verket Finlands frihetskrig år 1918 (Suomen vapaussota vuonna 1918) i sex band. Enligt kommittén ger verket en heltäckande bild av inbördeskriget och är "ett litterärt minnesmärke över den i Finlands frihetskrig vunna segern".
De viktigaste handlingarna i arkivet efter kommittén för frihetskrigets historia är de olika krigsberättelserna samt förteckningarna över de stupade och sårade vita och röda. Eftersom kommittén strävade efter att ge en heltäckande bild av inbördeskriget, är även rödgardisternas handlingar en viktig del av arkivet. Arkivet efter kommittén för frihetskrigets historia innehåller inte många handlingar från början av kriget, eftersom arméförhållandena då var dåligt ordnade och truppavdelningarnas kanslier därmed inte var tillräckligt utvecklade.
Arkivet efter kommittén för frihetskrigets historia innehåller även porträtt och fotografier. Man kan bekanta sig med dessa samlingar i Krigsmuseet, där bildsamlingen i dag bevaras. Där bevaras även andra bilder från inbördeskriget.
Arkivet efter kommittén för frihetskrigets historia är en viktig källa då man forskar i erfarenheter och händelser från inbördeskriget utifrån myndigheternas och privata personers synvinkel. Berättelserna kan användas som källa i lokalhistorisk forskning och släktforskning. Utifrån länsmännens, prästerskapets och enskilda personers berättelser kan man erhålla mycket detaljerad information. Framförallt länsmännens och prästerskapets berättelser innehåller ofta uppgifter om antalet stupade från en viss ort eller om de ekonomiska skadorna som orsakats av striderna. I släktforskning kan även förteckningarna över de stupade och sårade vara till stor nytta.
De olika krigstida tidningsurklippen och privata berättelserna kan även vara viktiga källor om man forskar i det krigstida samhället. Här kan hittas bl.a. krigstida ämbetsbevis och vykort. Tidningsurklippen kan användas som källa i forskning av krigspropagandan.
Arkivet efter kommittén för frihetskrigets historia är tillgänglig på Riksarkivet. Kommitténs arkivförteckning kan läsas på nätet via Astia webtjänsten.
Serien AI innehåller vita arméns handlingar i original, serien AII den ryska arméns handlingar i original och AIII röda arméns handlingar i original. Då arkivet i huvudsak innehåller kopior av ryska och röda arméns handlingar, innehåller serierna AII och AIII sällsyntheter i form av t.ex. krigsplaner.
Huvudserien B innehåller kopior av handlingar samt handskrivna och tryckta rapporter från fronter. Serien BI innehåller vita arméns rapporter från fronten och dagorder. Dessutom innehåller serien jägartruppernas krigsdagböcker och förteckningar över order och rapporter. Serierna BII och BIII består av ryska och röda dagorder, rapporter osv.
De viktigaste handlingarna i huvudserien C är förteckningar över stupade och sårade röda och vita samt de insamlade berättelserna. Serien CIII består av insamlat material, som skickats till kommittén av prästerskapet, skyddskåren, länsmännen och enskilda personer. Berättelserna och förteckningarna över stupade och sårade är mikrofilmade och dessa ges i regel inte ut i original till forskarna.
De viktigaste handlingarna i arkivet efter kommittén för frihetskrigets historia är berättelserna av länsmännen, prästerskapet och enskilda personer. Dessa berättelser är skrivna i efterhand och deras form och innehåll varierar, ofta beroende på hur mycket krigshändelserna påverkat den ifrågavarande regionen eller människan. Berättelser finns både på finska och på svenska. De ger detaljerad information om krigsoperationerna och striderna, men samtidigt är de även sentimentala och reflekterar de efterkrigstida känslorna på den vita sidan.
Prästerskapets berättelser är förtecknade enligt biskopsstift. Berättelserna är vanligtvis rätt korta och de innehåller ibland korta utdrag från Bibeln. Den viktigaste skillnaden mellan prästerskapets berättelser och de andra berättelserna är att dessa är vanligtvis skrivna i mer neutral stil.
Länsmannen var en finländsk tjänsteman, som fungerade som polischef, utmätningsman och i andra allmänna administrativa uppgifter. Länsmannens verksamhetsområde var ett härad, som varierade i storlek från 5000 till 200 000 invånare.
Dessa berättelser innehåller detaljerad information om krigsoperationer, information om orten, namnen på tidningar där ortens händelser behandlats och i vissa fall en redovisning över ortens beräknade ekonomiska skador. Berättelserna är förtecknade länsvis.
Skyddskårens berättelser är förtecknade i alfabetisk ordning enligt ort, t.ex. Ahlainen – Hiitola. Berättelsernas längd beror på hur mycket den ifrågavarande skyddskåren tog del av krigshändelserna.. I allmänhet innehåller de information om skyddskårens grundande, dess verksamhet innan inbördeskriget, antalet medlemmar, vem som var skyddskårschef, i vilka strider den ifrågavarande skyddskåren deltog och i vissa fall även en uppskattning om ortens beräknade ekonomiska skador. I de längre berättelserna där författaren har betonat skyddskårens offervilja eller entusiasm får man en bild av skyddskårens anda och ideal.
De berättelser som skrivits av enskilda personer är ordnade efter författarens efternamn i alfabetisk ordning. Dessa skiljer sig i många avseenden ifrån varandra: vissa skriver om sina känslor och erfarenheter, medan andra skriver mer om sitt eget regemente. Berättelserna kan därmed vara antingen personliga och känslomässiga eller mer officiella beskrivningar av krigstiden.
Dessa berättelser innehåller känslomässiga minnen från krigstiden och efterkrigstiden. Framförallt upprepas känslan av samhörighet i många berättelser, men även känslor som rädsla och ilska kan vara närvarande.
I arkivet efter kommittén för frihetskrigets historia förvaras förteckningar över stupade och sårade vita och röda. Förteckningarna är ordnade enligt ort, län och personens namn.
De innehåller information om personens födelsedatum, civilstånd, dödstid, dödsorsak, på vilken sida personen tjänstgjorde under kriget och om personen var beväpnad. Även personens yrke kan vara nämnd. I de fall där dödsorten är osäker innehåller anteckningarna frågetecken. Förteckningarna över stupade och sårade finns tillgängliga på mikrofilm i Riksarkivet. Man kan även söka information om de stupade i kriget i databasen Krigsdöda i Finland 1914-1922.
Det är lätt att hitta berättelser rörande ett visst område då berättelserna är ordnade enligt ort. På första sidan finns dessutom en innehållsförteckning vilket ytterligare underlättar uppgiften.
Arkivet innehåller en hel del material i memoarform så källkritik bör inte glömmas. Man kan ofta stöta på inkorrekta benämningar på rödgardister och ryska soldater, såsom landsförrädare, fosterlandsfiende, huligan och slaktare.
Det lönar sig även att använda sig av forskningslitteratur om ämnet. Sisällissodan pikkujättiläinen, som publicerats 2009, ger omfattande information om såväl krigshändelserna som inbördeskriget i ett större kontext. Verket Suomen vapaussota: 1918 kartasto ja tutkimusopas innehåller kartor och hjälper i forskning, då den innehåller en omfattande litteraturförteckning och en lista över de viktigaste primärkällorna.