Uppbådslängderna (mönstringslängder) omfattar det självständiga Finland och har uppgifter om alla personer i uppbådsåldern eller personer som anmält sig för frivillig värnplikt. I förteckningarna finns också uppgifter om personer som av olika orsaker inte har deltagit i de egentliga uppbåden. Avsikten med uppbåden är att reda ut den värnpliktigas duglighet för militärtjänst.
Uppbådsmyndigheterna sammanställer uppbådslängderna utifrån prästernas eller representanter för andra trosriktningars insända förteckningar och civilregistret. Även häradsskrivaren skulle skicka in förteckningar över personer i uppbådsåldern till uppbådsbyråerna.
En person i uppbådsåldern var i början av självständighetstiden en person som under uppbådsåret fyllde 22 år, men i värnpliktslagen av år 1922 bestämdes att den som under uppbådsåret fyllde 19 år var i uppbådsåldern. År 1932 höjdes uppbådsåldern till 20 år, och i värnpliktslagen av år 1950 sänktes den till 18 år.
År 1878 stiftades den första värnpliktslagen, enligt vilken varje finländsk man var värnpliktig från och med 1881. Denna värnpliktsarmé upplöstes 1901, och de militära styrkorna splittrades under den första förtrycksperioden som pågick ännu 1905. Värnpliktsfrågan blev aktuell igen efter Finlands självständighet, och när inbördeskriget utbröt låg ärendet i riksdagen.
Den 18 februari 1918 godkände senaten värnpliktsmanifestet. Med stöd av manifestet kallade senaten in alla män i värnpliktig ålder åberopande värnpliktslagen 1878. Förutom manifestet gavs anvisningar om hur uppbåden skulle genomföras. I februari 1919 trädde en tillfällig värnpliktslag i kraft. Den ersattes i november 1922 med en ny värnpliktslag. År 1932 ändrades lagen igen, och även därefter har lagen reviderats ett flertal gånger.
Med stöd av 1878 års värnpliktslag förrättades ett uppbåd 1880, och allt sedan dess har uppbåden förrättats enligt liknande grundprinciper. Om genomförandet stadgas i värnpliktslagen. Uppbåden arrangerades till en början enligt uppbådsdistrikt, men från och med juli 1932 enligt militärdistrikt. För de egentliga uppbåden ansvarade uppbådsbyråerna, vilka lydde under försvarsministeriet.
Uppbådslängderna har uppgjorts kommun- och sockenvis i alfabetisk ordning efter släktnamn. Denna struktur har bevarats mer eller mindre intakt. I förteckningarna kan det förutom kolumnen för personens namn finnas kolumner för exempelvis födelsedatum, yrke, trossamfund, adress och civilstånd. Dessutom har man hört sig för om läs- och skrivkunnighet eller skolbildning. Det finns även plats för uppbådsbyråns beslut om duglighet till militärtjänst.
Också uppgifter om inkallelsedatum och truppförband samt hemförlovningsdatum kan ingå. Orsaken till uppskov är antecknad i kolumnen för tilläggsuppgifter. I uppbådslängderna har man i regel använt förkortningar. Till exempel arkivverkets sökmotor för förkortningar kan underlätta tolkningen av dessa.
I det självständiga Finland upprättades uppbådslängder för första gången i februari 1918. Då gjordes uppbådslängderna i huvudsak över personer födda 1894–1896. Alla uppbådslängder har inte bevarats. Om uppbådslängder saknas kan du söka efter uppgifter om en enskild person i de register som förvaras på Riksarkivet. I registren finns det uppgifter om personer som tilldelats olika utmärkelser.
Uppbådslängderna från tiden efter inbördeskriget vilka förvaras i Riksarkivet upptar personer födda så sent som 1962.
Uppbådslängder över den gamla finska armén från åren 1880–1905 kan du söka efter i Militaria-samlingen på Riksarkivet.
Uppgifterna i uppbådslängderna är användbara särskilt i personhistorisk forskning. I förteckningen kan man söka efter uppgifter om enskilda personer ifall mönstringskort (fi. kantakortti) saknas. Det kan vara fallet till exempel om en person blivit befriad från militärtjänst. De flesta uppgifter som finns i uppbådslängderna finns också på mönstringskorten. Uppbådslängderna ger ändå mer information i sådana fall då en person fått uppskov med inryckningen. På mönstringskorten nämns visserligen uppskovet, men orsaken anges vanligen bara i uppbådslängden.
Uppbådslängderna kan vara värdefulla också vid upprättandet av matriklar. Eftersom uppbådslängderna är gjorda kommun- och sockenvis är det lätt att få fram namnen på de personer ur olika åldersgrupper inom ett visst område vilka deltagit i uppbåd eller krig. Utifrån namnen är det enkelt att utvidga informationssökningen till mönstringskorten.
Noggrannheten och sättet att förteckna varierar med tidsperiod och ort. Tilläggsuppgifter om principerna för ifyllande av uppbådslängder fås ur gällande värnpliktslag. I forskningslitteraturen kan du hitta närmare förklaringar på vilka faktorer som inverkat på det praktiska genomförandet av uppbåden och på besluten om duglighet för militärtjänst.
Exempelvis när inbördeskriget rasade arrangerades uppbåden i all hast, och anvisningarna var inte så exakta. På vilka grunder någon till exempel blev befriad från militärtjänst berodde långt på orten och uppbådsbyråns linje eller på läkaren. Under vinter- och fortsättningskriget var också kriterierna avseende männens duglighet för militärtjänst andra än de varit under fredstid.
Hur noggrant uppgifterna införts varierar från förteckning till förteckning. På vissa orter har alla uppgifter antecknats omsorgsfullt, medan andra förteckningar förutom basuppgifter bara har anteckningar om duglighetsklass eller till vilket land personen har flyttat.
Uppbådslängderna förvaras på Riksarkivet (Fredsgatan 17, Helsingfors), och du beställer dem till forskarsalen av jourhavande utifrån uppbådslängdens arkivsignum.
När du vill söka efter uppgifter om en enskild person måste du känna till personens namn, födelsedatum och orten där denna bodde i uppbådsåldern. Av jourhavande i forskarsalen kan du be att få se på kartoteket över uppbådslängder. I kartoteket är uppbådslängderna ordnade enligt ortnamn. På korten finns först en anteckning om födelseår och därefter följer arkivsignumet, till exempel T20848/7. Uppbådslängderna är ordnade efter födelseår och sedan i alfabetisk ordning efter ort, socken och oftast efter personernas namn.
I kartoteket kan något kort saknas, och då måste du ta reda på till vilket uppbåds- eller militärdistrikt respektive ort har hört. Uppbåds- och militärdistrikten bestäms i lag, varför du i författningssamlingen kan få fram distriktsindelningen. Att känna till uppbåds- och militärdistriktens indelning hjälper dig också när du inte är säker på en persons bostadsort.
Du kan söka på ortnamn när du vill ha uppgifter om alla personer i uppbådsåldern på ett visst område. Då kan du använda dig av ett annat kartotek som är ordnat efter ortnamn. För varje ort finns det en lista på alla författningar som bestämmer uppbåds- och militärdistrikten. Arkivsignumen finns bara i det förstnämnda kartoteket, som är indelat efter födelseår. Rekvisitionen ska göras utifrån detta kartotek, även om du använt dig av ortnamnssökning.
I vissa uppbådslängder finns en innehållsförteckning, där orternas inbördes ordning i förteckningen framgår. Ibland finns det på pärmens insida bara en lista på de orter vars uppgifter ingår i förteckningen.