Rådstuvurätt var från 1600-talet fram till 1993 benämning på städernas allmänna underrätter i Finland. Rådstuvurätten var andra rättsinstans, medan den så kallade kämnärsrätten var första instans. I rådstuvurätten behandlades intecknings-, förmynderskaps-, testaments- och lagfartsärenden samt tviste-, brott-, konkurs- och skuldmål. Man kunde vädja över rådstuvurättens avgöranden till nästa rättsinstans, dvs. hovrätten. Borgmästaren fungerade som ordförande i rådstuvurätten och ledamöterna var lagfarna justitierådmän eller kommunalrådmän.
I Finland inleds stadskommunernas administrativa historia egentligen på 1300-talet, då de lokala handelscentrumen började utformas till stadssamhällen och få speciella stadsprivilegier. Städernas jurisdiktion byggde på Magnus Erikssons stadslag från ca 1367. Lagen definierade de viktigaste judiciella faktorerna rörande brott, handel och administration. Rådstuvurätternas ordning och de allmänna reglerna rörande domstolsförfarande hörde även till de viktigaste författningarna. I städerna satt man ting i rådstugan och rådstuvurätten, medan man på landsbygden satt ting i häradsrätten.
Då man i staden skötte juridiska ärenden kallades rådet rådstuvurätten medan den vid administrativa uppgifter kallades magistrat. Från och med 1700-talet skötte kommunalborgmästaren stadens administrativa sida dvs. magistratet och justitieborgmästaren de juridiska frågorna. År 1855 åtskildes magistratet och rådstuvurätten. År 1993 infördes den gemensamma benämningen tingsrätt för både häradsrätter och rådstuvurätter.
De äldsta dokumenten från rådstuvurätten i Helsingfors är från 1679. I Riksarkivet förvaras huvudsakligen handlingar från tiden efter 1880.
Rådstuvurätten i Helsingfors hade 13 permanenta och en extraordinarie avdelning. De flesta avdelningar var indelade i sektioner.
Den första avdelningen behandlade ärenden som rörde förmynderskap, adoption, äktenskapsförord, bouppteckning, avvittring, arv och testamente, godkännande av tomtbildning, rättelser och ogiltigförklaringar i lagfart- och inteckningsärenden samt sjöfartsärenden.
Den andra avdelningen behandlade ärenden som rörde boskillnad, urarvgörelse och skiftning av dödsbo, konkurs, dödförklaringar av försvunna personer, makulering av urkunder, lägenhetshyror samt syneförrättningar och värderingar.
Den tredje, fjärde, femte, sjätte och sjunde avdelningen skötte utlottade tviste- och brottmål.
Den åttonde och nionde avdelningen skötte brottmål och den tionde skötte frågor rörande unga brottslingar. Avdelningarna 11, 12 och 14 skötte trafikfrågor. Den 13:e avdelningen tog hand om ringa brottmål.
Materialet är i regel från perioden mellan 1881 och 1960, men arkivet innehåller även några förteckningar från tiden före 1881. De äldre handlingarna är tillgängliga i Helsingfors stadsarkiv.De viktigaste hjälpmedlen för att använda Helsingfors rådstuvurätts arkiv är de gemensamma diarierna över civil-, tvist- och brottmål som omfattar mål från rättens olika avdelningarna.
Utifrån brottmålen och tvistemålen kan man få uppgifter om en viss persons dom eller om händelserna som ledde till rättegången. Det kan t.ex. vara fråga om skadestånd, arvsärenden, hävning av köp eller bostadshyra.
I rådstuvurättens domböcker kan släktforskare hitta intressanta uppgifter om sina förfäder och forna tiders samhälle. Domböckerna innehåller civilmål, fastebrev och saköreslängder, lagfart, inteckningar och förmynderskapsärenden nästan fram till våra dagar. Även bouppteckningarna kan utnyttjas för släktforskning, eftersom de ger en bild av tidigare generationers lösören och privata egendom. Dessa dokument innehåller en förteckning över den avlidnes förmögenhet, såsom jordinnehav, skulder och personliga föremål. Dessutom kan handlingarna, framförallt bouppteckningarna, utnyttjas i forskning i ekonomisk historia, socialhistoria och materiell kultur. Handlingarna i Helsingfors rådstuvurätts arkiv kan även utnyttjas i forskning kring stadskommunernas förvaltningshistoria.
Helsingfors rådstuvurätts arkiv är tillgängligt för forskare på Riksarkivets enhet på Fredsgatan.Det går också att bekanta sig med innehållet i arkivet via Astia webtjänsten. Med sökordet "Helsingin raastuvanoikeus" får man fram arkivet. Med hjälp av Helsingfors stadsarkivs SINETTI-samlingsdatabas kan man bekanta sig med det material som förvaras i stadsarkivet. En detaljerad beskrivning av organisationen och arbetsordningen i Helsingfors rådstuvurätt finns i arkivförteckning 236:1a.
De gemensamma diarierna för de olika avdelningarna är viktiga hjälpmedel. Diariet från år 1869 är delvis försett med ett register. Från och med 1904 har diarierna regelbundet ett register, som från och med 1906 är uppbyggd enligt svarandes namn. Från och med 1951 har ett alfabetiskt kartotek upprättats årsvis.
Protokollserien Ca är reserverad för tvistemål och Cb för brottmål. I akterna finns alla handlingar från olika sammanträden rörande ett visst mål samlade. I sådana fall nämns endast paragrafen och aktens nummer i protokollet. I anslutning till de egentliga protokollen finns även protokollens bilagor och i regel dom- och saköreslängderna. Protokollen kan därmed innehålla ämbetsbetyg, läkarräkningar, intyg och ibland även domstolens beslut.
Protokollen rörande lagfart ingår i serie Ch. Diarierna över lagfart innehåller även anteckningar rörande intecknings-, lösöreintecknings-, förmynderskapsärenden och äktenskapsförord innan dessa fick sina egna diarier. Målen och ärendena är grupperade så att lagfartsärenden kommer först och därefter intecknings- och förmynderskapsärenden samt ärenden rörande äktenskapsförord som separata grupper.
Diarierna över konkursärenden och diarierna över statens konkursärenden är strukturellt likartade, men de hänvisar till olika serier. De äldre diarierna hänvisar direkt till domböckerna. Från och med 1920 behandlades konkursärenden av avdelning II. Diarierna innehåller förteckningar över företag, dödsbon och personer som gått i konkurs.
1734 års lag gjorde bouppteckning obligatoriskt och införde böter för oinventerade dödsbon. Den avlidnes fasta och lösa egendom, tillgångar och skulder skulle antecknas. Bouppteckningarna återfinns i underserien Ec i serien inkomna handlingar. De tidiga diarierna är i bokform och utgörs av alfabetiska listor över avlidna för varje år.
Alla mål och ärenden som behandlats i rådstuvurätten finns inte upptecknade i avdelningarnas gemensamma diarier. Vissa har skilda diarieförteckningar, t.ex. diarierna över lagfartsärenden från och med 1932 och diarierna över inteckningsärenden från och med 1946. Diarierna rörande gemensamma sammanträden hänvisar inte till rättsfall, utan till rådstuvurättens interna personalfrågor.
Diarierna är i bokform fram till år 1950. I diarieböckerna anges avdelningen som behandlade målet i den kolumn som visar datum då målet kom upp inför rätten. Diariekorten började användas från och med år 1951. De innehåller liknande uppgifter som diarieböckerna.
I böckerna finns ett alfabetiskt register över svaranden. Registret anger målets signum och sidnummer i diariet. Den vänstra sidan i diarierna innehåller uppgifter om kärande, svarande och målets innehåll i korthet. Högra sidan är indelad i kolumner, som innehåller avdelningens nummer och datum då målet kom upp inför rätten. De här uppgifterna behövs för att reda ut i vilket protokoll målet återfinns. Arkivförteckningarna innehåller protokollens signum.
Diarierna över brottmål har ingen egen kolumn för rådstuvurättens första avdelning, vilket innebär att den första kolumnen egentligen syftar på den andra avdelningen osv. Det här beror på att den första avdelningen vanligtvis behandlade endast tvistemål.
Kortdiarierna är i alfabetisk ordning enligt svaranden och därmed behövs inget separat register. Baksidan av kortet innehåller datum då målet kom upp inför rätten, paragraf och avdelning. Ifall rättegångshandlingarna inte ingår i ett protokoll, utan utgör en särskild akt, är detta utmärkt i kortet.
Aktens nummer anges på kortet. Allra högst upp på kortet finns texten "Asiakirjavihko N:o" med aktens nummer och årtal. I detta fall skriver man ”Helsingin raastuvanoikeus” och aktens nummer och år på beställningsblanketten.
De handlingar som önskas beställs av jouren i forskarsalarna, varefter de levereras till forskning. För att få reda på aktens nummer måste man alltid först beställa ett diariekort. Diariekorten ges inte ut för forskning, utan personalen i Riksarkivet antecknar de uppgifter som behövs för att beställa handlingar. Då man fått reda på aktens nummer kan man fortsätta forskningen genom att beställa själva akten. Domarna finns i domböckerna. Ibland kan det vara svårt att hitta domen, om behandlingen av målet uppsköts.
Ifall man forskar i konkurser kan man ta kontakt med Tavastehus rättsregistercentral, som bland annat bevarar ett konkursregister, som täcker hela landet.
Ifall man forskar i äktenskapsförord kan man vända sig till Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata, samt Helsingfors tingsrätt. Helsingfors magistrat har bevarat äktenskapsförord från och med 2003. Från magistratet får man information om äktenskapsförord, men för grundligare forskning måste man anhålla om tillstånd. Det är möjligt att beställa äktenskapsförord från Helsingfors tingsrätt med hjälp av ett kartotek. De äktenskapsförord som förvaras i Helsingfors tingsrätt är offentliga.